Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återuppväckte gudens ära på de vida
tämpelgårdarne — den som sett detta
skall gärna vara böjd att tro att för
honom icke fins något mer att se. Men
Palmyra skall jäfva denna föreställning.
Kanske är det ruinernas ljusgula,
smekande färg, kanske massan af pelare,
ännu orubbade af tidens och
människornas förstörande kraft, kanske är
det soltämplets tunga massa, kanske
omgifningarnes enformiga ödslighet som
gör Zenobias stad så olik alla andra
ruinstäder. Men den som vill se öknens
hufvudstad i hela dess häpnadsväckande
storhet, imponerande ännu midt i dess
djupaste förfall, den bör bestiga tinnarne
af slottets torn.
Sedan karavanen slagit läger på en
öppen plats midt för stora triumfbågen,
gick jag åtföljd af karavanchefen att
uppvakta kommendanten för de få
turkiska soldater, som äro förlagda i
arabbyn Tedmur för att hålla ordning på
ökenbeduinerna. Kommendanten, en
gammal hvitskäggig bimbaschi — major
—- mottog mig vänligt som en äkta
osmanli och beordrade en soldat att
vara mig följaktig vid mitt försök att
komma upp i slottet. Ȁr ni van att
klättra i bärg effendi», frågade soldaten.
»Förvisso är jag så», ljög jag utan
betänkande. Slottet — Kasr — har icke
något med Palmyras historia att göra,
utan är helt enkelt en arabisk
medel-tidsborg. Sägnen förtäljer, att en
dru-sisk emir, som blifvit mätt af krig,
plundringar och äfventyr, på gamla dagar
dragit sig tillbaka hit och byggt sig
detta örnnäste för att få vara i fred
på sin ålderdom. Och om den
vördnadsvärde emiren hade den
ringaste orsak att frukta sina
fienders blodiga hämnd, så
borde han här kunnat känna
sig i trygghet. Ty Kasr är
ännu i denna dag, förfallet
såsom det är, i det allra
närmaste otillgängligt. Det
möter visserligen icke något
hinder att komma upp på
själfva bärget, på hvilket
slottet är uppfördt, men där
häjdas man af en i själfva
klippan huggen graf. Öfver
denna graf har fordom på
emirens tid och kanske då
de store vasallerna huserade
här funnits en solid stenbro,
af hvilken nu emellertid
endast pelarne återstå. Nu
förmedlas trafiken af två
bräckliga, halfruttna
palmstammar, som hvila på de
spräckta bropelarne.
»Askar», sade jag till soldaten, »mitt
lif är för dyrbart att anförtros åt denna
eländiga brygga.» »Ja said» svarade
mig min följeslagare »kan ni klättra,
så följ mig och jag skall föra er in
en annan väg.» In i slottet kommo
vi också, klättrande uppför lodräta
väggar och hoppande öfver svarta
afgrun-der, men det är mig än i dag en gåta
att det lyckades. Själfva slottet, som
är en förvirrad massa af intrasslade,
mörka gångar, af grafvar och torn,
bjuder ej synnerligen mycket af intresse,
TRIUMFBÅGEN I PALMYRA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
