- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 4 (1901) /
801

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men utsikten öfver Zenobias stad så
mycket mer, och det var ju för dess
skull jag vågat mitt lif i detta
stenbrott. Icke vet jag om den vidt
beryktade Zenobia här haft något slott
•—-det fins till och med intet som talar
därför — men hon borde haft det och
hon skulle kunnat njuta en anblick
stoltare, skönare än någon annan, hon
skulle för sina fötter symboliskt kunnat
se hela sitt väldiga ökenrike ända bort
ifrån Eufrats stränder upp mot
Bithy-niens bärg. Här nere vid våra fötter
ligger hela staden utbredd vida öfver
den gula steppen, här de obrutna,
hvarandra korsande, i alla möjliga
riktningar löpande pelargatorna med de smäckra
pelarne än glänsande gulhvita eller
mjölk-hvita än skimrande som renaste guld
i solen eller lysande rosenröda, nästan
genomskinliga, med sina rikt sirade,
konstfullt arbetade, krithvita kapitäler,
här de små eleganta, hvita tämplen
med sina portiker och pelarhallar och
där borta, bortom den stolta, gula
triumfbågen, soltämplets väldiga
byggnads-komplex, ett mellanting mellan fästning,
stad och palats, slutande inom sina
tunga, gula murar de små bräckliga,
lutande arabhusen, hvilkas platta tak
knappt nå upp till tämplets nedersta
fönster. Borta vid andra ändan af
ruinfältet ligger grafstaden med sina
grå torn, som stiga upp likt uråldriga
minareh’er ur grus och spillror. Tvärs
igenom hela det vida ruinfältet slingrar
sig den klart blågröna, svafvelhaltiga
bäcken bland gula glittrande stenar,
omgifven på båda sidor af smala, men
saftigt grönskande fält, där popplar och
till och med ett par palmer frodas.
Men utanför dessa vattnade, odlade
landremsor sträcker sig öknen gul bland
ruinerna och gråbrun därutanför åt alla
sidor, långt bort i ett aflägset fjärran.
Längst bort vid norra horisonten
begränsas den golfsläta öknen af
gråvioletta bärg, hvilkas osäkra konturer smälta
samman med himlahvalfvet, men österut
förlorar den sig vid den likt vatten

skimrande horisonten. Ute bland
ökenriset glänsa saltsjöarnes gråblanka ytor
likt speglar, under det de hvita, skinande
salthöjderna göra intryck af hvita, i
solen glänsande praktstäder. Men där
bortom, ända längst bort så långt
blicken når, där synes marken liksom
upplyft, sväfvande öfver ett glittrande
ringlande band af vatten, som omsluter
stora öar, där palmernas silfvergrå
kronor vaja, där ökenriset växt ut till
värkliga skogar. Där, skulle jag vilja
säga, är det mäktiga Frat,
Mesopotamiens stora flod, men jag inser själf
omöjligheten och orimligheten i detta
påstående och får nöja mig med att
hvad jag ser är en solstrålarnes lek.

Hufvudstaden i Zenobias stolta
ökenrike härbärgerar nu inom sina ruiner
en liten eländig arabby, som upptagit
stadens urgamla namn Tedmur och
hvilkens eländiga kojor helt och hållet
ligga sammanträngda inom soltämplets
murar, där ett virrvarr af trånga
krokiga gator korsa hvarandra i alla
riktningar. Soltämplet själft, en af de
största tämpelbyggnader, som finnas
bevarade, är tämligen illa åtgånget, ej
så mycket af tiden som af människorna.
Tämplet, som var helgadt åt Baal, har
ursprungligen bildat en muromgifven
kvadrat med 250 meters sida. Af
dessa yttermurar kvarstår i sitt
ursprungliga skick endast den norra, de tre
öfriga, redan under romartiden förstörda,
ha sedermera återuppbyggts af
araberna, hvilka användt den stora
bygg-nadskomplexen som fästning, men ligga
nu i ruiner. Inom murarne sträckte
sig från de stora portarne pelargator
in mot det i fyrkantens midt liggande
tämplet.

Palmyras innevånare äro — så säger
Bædeker — liksom alla andra
innevånare i ruinstäder demoraliserade och
förstörda af främlingar. Turisternas
uppgift här i världen tycks vara att
demoralisera naturfolken och allt efter
som, genom den turkiska regeringens
ingripande, förhållandena i dessa trak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1901/0805.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free