Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIS OCH PRIS.
IS.Tils Personne har firat jubilium, som
-*■ ’ aktör. Det är ett kvartsekel sedan
han första gången gick fram mellan
kulisser. Det var i »Perrichons resa». Sedan
har han gjort många utmärkta figurer.
Och han står nu i sin starkaste tid.
För intendenten rör jag blott vid
hattbrättet, för öfversättaren och
bearbeta-ren lyfter jag till hälften på hatten,
men för skådespelaren — hatten af!
Där han stod framför oss vid det
nattliga fästbordet å Dramatiska teaterns
scen inför ett par hundra inbjudna
personer, vetenskapsmän, konstnärer,
litteratörer, artister, och ropade på tal om
kritiken: »Människofruktan ingår inte i
min karaktär!» — tyckte man
ovillkorligen om honom. Han är sålunda inte
ett grand rädd för följderna af den
recensenternas värksamhet, som baron
Bonde i sitt fästtal karaktäriserade med
orden »skära ris». Därför kan jag ju
en smula granska hans senaste
teaterbearbetning, jubileumspjäsen.
Lope de Vega skref ännu mera än
Strindberg. Han är alla tiders
produktivaste författare och har skrifvit
öfver t,500 komedier, alla förstås ej lika
snillrika. »El mayor imposible», som
via Braunfels och Zabel framträdde i
den Personneska dräkten under namnet
»Det omöjligaste af allt», var nöjsamt
att se för den
litteraturintresserade, som vet
Lope de Vegas betydelse
såsom nationaldramaturg
och kan sätta värde på
en äkta spansk intrig.
Men vår publik satt
tämligen oberörd af detta
lustspel, och det gick
inte häller många gånger.
Hr Personnes
rutinerade pänna visade sig i
flere scener särdeles till
sin fördel, hvilket dock
ej hindrade, att
knagglighet ofta nog var
märkbar, oriktiga, skärande
betoningar, som bestämdt
hade kunnat undvikas.
Men enhvar värstolkare
heter inte Molander.
Och det var i alla fall
af kuriositetsvärde att
se den gamla komedin.
Om det var klokt att
FRÖKEN RUSTAN OCH FRU SANDELL I »MIDSOMMARELD».
(’Iaget for Varia of C. Olausson.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
