Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sympati och värkar ofta medryckande. (G.
W. Wilhelmssons förl.)
® * *
Låtom oss nu med ett enda steg öfvergå
från fredsideologens framställning af det
kommande tusenåriga riket till den nyaste
skildringen af den gångna tusenårsperiodens
väldigaste krigare.
Den engelske statsmannen lord Rosebery
har begagnat en del af den ledighet, som
han själf tagit sig från politiken, till att
skrifva ett arbete öfver »Napoleon efter
Waterloo, 1815—21», samt därmed dragit
en sten till den alltjämt växande
litteraturbyggnad, som i våra dagar uppföres till
den store käjsarens ära. Att den ädle lorden
valt just dessa sex år, som bilda
slutkapitlet i den långa världskakande epopéen,
såsom ämne, och icke hällre någon af
dess föregående ärorika sidor, detta vittnar
väl om hans mod att låta sitt eget folk
höra obehagliga sanningar, men det vittnar
tillika om huru tiden förändras och huru
man numera i England tål vid att se
framställas bilder af motståndarens ännu i
olyckan storvulna gestalt och den egna ömkliga
lumpenheten i beteendet mot honom. —
Skildringen af käjsarens långsamma
martyrdöd på klippön (där nu några tusen
boer-offer för den engelska imperialismen
hållas afspärrade) är utförd väl icke med
någon hjärtesympati för Napoleon, men med
en synbar sträfvan efter opartiskhet och
sanning. Förf. söker icke ett ögonblick
dölja eller försvara den, såsom han själf
säger »lumpna och omänskliga politik, för
hvilken sir Hudson Lowe och lord
Coch-burn (vaktarne) voro de småsinnade och
klumpiga redskapen.» Men jämte det att
han, såsom historisk skildrare af det
obe-skrifligt enformiga lifvet i de två små rum
på Longwood, till hvilka alla den fordna
världshärskarens palatser, eröfringar, gloire,
triumfer och segerbyten hade krymt ihop,
kritiskt sofrar alla de skriftliga material
som härom föreligga, — jämte detta kan
lord Rosebery såsom praktisk statsman,
som han är, gifvetvis ej underlåta att kasta
upplysande återblickar på föregående
tidsskeden af käjsarens sagolika lefnad. Äfven
i detta röjer han en opartiskhet, som är
erkännansvärd, ehuru icke ofelbar. Boken
kommer sålunda att innehålla mer än titeln
lofvar. Hufvudämnet är i alla fall
skildringen af huru denna eldsjäl i
enformighetens tvångströja under sex år fick
tömma en långsam tröstlös döds bittra kalk,
innan han den 5 maj 1821, kl. 6 på
aftonen utandades sin sista suck »under det
en häftig storm bröt ut öfver ön, skakande
soldaternas bräckliga baracker och ryckande
med rötterna upp de träd som käjsaren
planterat.» — Några ord från en af de
sista sidorna i boken må här till slut
anföras: »Må fransmännen, om de så önska
gärna utplåna kejsarörnarne och
kejsarini-tialerna; det tjänar till ingenting.
Frankrike skall ändå alltid så väl i tider af
materiell blomstring som i olyckans stund
vända tillbaka och värma sig vid
hågkomsten af Napoleons triumfer. Atmosfären
är fortfarande full af ljuset och hettan från
den käjserliga æran, färgad af flammorna
från hans segrar, illuminerad af glansen från
den tid, då Europa var städet och
Frankrike släggan.» — Öfversättningen af
signaturen — 11 ■— är utmärkt vårdad. (Hugo
Gebers förlag).
Under den gemensamma titeln »Populärt
vetenskapliga föreläsningar vid Göteborgs
Högskola» utgifves, såsom i ett föregående
häfte af Varia påpekats (med anledning af
j. Paulsons studie öfver Aristophanes’ ko
medier), en serie, hvart för sig fristående,
arbeten, hvilka tillsammans bilda ett
bibliotek, synnerligt passande för
bildningssö-kande hem. De hittills utkomna 16 små
volymerna behandla politiskt- historiska
och kulturhistoriska, språkliga, ästetiska
och med ett ord humanistiska (hittills icke
naturvetenskapliga) ämnen. — Den sist
utkomna har till förf. professor L. Stavenmv
och skildrar »konung Gustaf III» samt
utgör en fortsättning af de föreläsningar
öfver »Frihetstiden, dess epoker och kulturlif»
som samme aktade vetenskapsman förut
hållit vid Högskolan och utgifvit i den här
förevarande samlingen.
Det i8:de seklets senare hälft har i vår
egen tid blifvit föremål för en
myckenhet framställningar, utförda med
olikagrund-lighet och efter olika plan, men ägande
gemensamt det, att med opartiskhet och
mestadels med sympati samt själfständig
forskning klargöra för ett senare sekels barn
ett tidehvarf, som ligger oss så nära men
dock står i mycket för oss främmande.
Man bar lyckats finna och har begagnat
sig af samtida källor, som förut legat
förgätna i bibliotek och familjearkiv, men som
nu, framdragna i dagen, belysa icke få
hittills mindre klara sidor af personligheter
och förhållanden. Detta sista kan nu
visserligen icke precis sägas om prof.
Stave-nows här föreliggande arbete, som också
ärligt angifver sig vara grundadt på
riks-arkivarien Odhners stora arbete om Gustaf
111 :s epok, så att något egentligen nytt
erbjudes här icke. Men det har den icke
ringa förtjänsten att påvisa under en enkel
och tilltalande form, hurusom de kastnin
gar i Gustaf 111 :s regeringssätt, de
skenbara inkonsekvenserna i hans handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
