- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
110

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

springa, genom hvilken ljus lyste. Och
ehuru själfva faktum förfärade mig,
motsåg jag med än större bäfvan det
ögonblick, då ljusstrimman skulle
försvinna. Ty sedan, det visste jag, skulle
min granne snart vara försänkt i den
blytunga sömn han förutspått, och då
kunde han ej längre kontrollera sina
fruktansvärda skyddslingars göranden
och låtanden . . .

Jag fann en viss lättnad så länge
jag hörde att det var lif och rörelse
i huset, och jag lyssnade ifrigt efter
hvarje buller, som tydde på att
människor ännu vore uppe och vakna i
min närhet, men så småningom blef
det tyst öfverallt, och äfven ljusskenet
från springan under dörren försvann .. .
En dyster stillhet och nattens mörker
omhvärfde mig . . .

Jag insomnade slutligen, men det var
en orolig slummer — en sådan sömn’
som då man anar en fara och är på sin
vakt. Huru länge jag låg i detta
tillstånd, vet jag icke — kanske var det
en timme, kanske också två . . . Men
jag rycktes upp därur af ett svagt
buller, som gjorde mig klarvaken på
mindre än en sekund. Allt stod
ögonblickligen tydligt för mig — det
oroande grannskapet, min ängslan och
motvilja för att gå till sängs, alla dessa
ormhistorier jag undfägnats med —
och med hjärnan så klar som om jag
alls icke hade sofvit, men med
bultande hjärta satte jag mig upp i sängen
och lyssnade

Mycket riktigt ... nu hördes det
igen . . . Det var ett egendomligt ljud
— någonting midt emellan ett
susande och ett prasslande — ett sakta,
hemlighetsfullt buller, som än
afstan-nade för en sekund, än åter tog vid
mer eller mindre hörbart, samt då och
då ytterligere accentuerades af en sakta
duns, åtföljd af en längre tystnad. Jag
sträckte blixtsnabbt ut handen efter
tändstickslådan på nattduksbordet, men
den fanns icke där . . . Ack, jag hade
ju låtit både ljuset och stickorna stå

kvar på bordet framför soffan, och hur
skulle jag våga att nu gå öfver golfvet!...
»Ormarna!» skrek det inom mig, mitt
hjärta slog som om det velat sprängas,
och med vidt uppspärrade ögon
stirrade jag ut i mörkret. . .

Det var svart omkring mig, svart
som i en brunn. Ljudet hade
upphört för ett ögonblick, men nu började
det igen, denna gång mer ihållande
än någonsin! Jag kände blodet stocka
sig i mina ådror . . . jag ville ropa på
hjälp, men fick inte ett ljud öfver mina
läppar . . . Badande i svett och med
en känsla i strupen, som om jag
varit nära att kväfvas, sjönk jag tillbaka
på sängen . . .

Min hjärna var i vildaste uppror,
men bibehöll samtidigt en underbar
förmåga att tänka skarpt och klart. Jag
gjorde mig reda för huru allt hade
tillgått, och med själens öga följde jag,
steg för steg om jag så får uttrycka
mig, fiendens rörelser.

Ormen eller ormarna, ty huruvida det
var en eller flera trodde jag mig icke
om att afgöra, hade naturligtvis krupit
under dörren, genom den breda springan,
från hvilken jag sett ljusskenet sila sig
in i mitt rum. Och det halft susande,
halft prasslande ljudet samt de svaga
dunsarna kommo sig dels af djurets
krälande framfart, dels däraf att det
stundom reste sig i höjden för att vädra
den riktning som borde tagas,
hvar-efter det, med vunnen kännedom
härom, åter lät sin kropp sjunka ned på
golfvet... Jag tyckte mig igenkänna det
knappt förnimbara ljud, som uppstår,
när något halt och klibbigt glider fram
öfver en slät yta . . . Och jag var
intensivt medveten om, att ett lefvande
väsen fanns i min närhet! . . . Inom
kort, så sade jag till mig själf, skall
en vederstygglig orm finna vägen till
din säng, och du skall känna iskylan
af hans beröring, och han skall slingra
sig kring din kropp och slicka dig
med sin slemmiga tunga ... Jag låg,
bokstafligen taladt, i dödsvånda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free