Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes däri, offrar hon sig för att han
skall kunna fylla sin mission. Med ett
hänryckt: »Lefve lifvet!» tömmer hon
giftet och ler snart i döden.
Alskaren speltes af hr Svennberg.
Hvad har det varit med hr Svennberg
i vinter? Icke samma nerv som förr!
Kanske därför att han faktiskt haft
mindre att göra. Då slappnar lätt en
artist, för hvilken det är ett lifsbehof
att arbeta. Därför öfverger han också
— liksom fru Håkansson — direktör
Ranft. Och däröfver är Stockholms
publik föga glad.
I Sudermanns pjäs intresserade hr
Eliason, hvars mångsidighet gör honom
använd i tragedi och komedi. Det kan
inte nekas, att när han spelar tragedi,
en gammaldags bredd i laterna blir
synlig och att man tycker, han förrå-
der mer kraft än omedelbarhet, men
han går aldrig förbi en allvarlig roll
utan att plocka fram kärnan. Sin
socialist gjorde hr Klintberg med karaktär.
Roligt maskerad var hr Byström som
en prins på dekis, och Gustaf Ranfts
sunda komik gjorde sig ej illa hos en
skräflande landtjunkare.
Nu är jag framme vid »Historiska
slottet» å Dramaten, en fars för
familjer, städad och skrattretande.
Alexandre Bisson och J. Berr de Turique
(hvem är det?) gåfvo hr Personne
anledning till en särdeles komisk
dubbelgångare — en herre, som gör besök
på slottet, där J. J. Rousseau och den
ännu, i Afrika, lefvande skalden Paul
Coudray bott. Fruntimmerna äro galna
i poeten — via hans dikter, förstås —
och Marguerite är så förälskad i ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
