Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orubbligt korrekt. Och att fröken
Selma Blom numera endast med en
hastig glimt i blicken ser upp, när ett
nojs pågår och sällan låter distrahera sig
bort från arbetet, skandalhistorien, som
diskuteras, kunde vara aldrig så
intressant, det hörde intimt samman med
herr Hansons känsla af välbefinnande
och själfrättfärdighet.
Hvarför arbetar då icke människan
nu? Hvarför ser hon ut som vore det
budskap om vår i luften i stället för
om vintern? Herr Hanson fann det
upprörande. Det var ett brott mot
vanan. Och om nu han af pur
irritation icke heller blefve i stånd att
arbeta, så kunde man riskera att
stämningen skulle sprida sig vidare och man
finge kanske bevittna en allmän
ar-betsnedläggelse. Ty sof icke hela
slottet och skogen med prinsessan
Törnros?
Herr Hanson ler sitt bistert
triumferande löje. Voro fruntimmer till annat
än till förargelse? Hade man icke
ända från sagans tid vittnesbörd om
deras gemena makt att fördärfva?
Men förmiddagens timmar gingo sin
snäckgång. Fröken Selma Blom har
återtagit sitt arbete, och det är blott
den känsligt aktgifvande herr Hanson,
som tycker sig märka, att hennes penna
icke raspar så jämt som vanligt. Så
slår uppbrottets klockslag. Herrarna
få brådt att stampa sig i galoscherna
och komma ut. Sist dröjer fröken
Selma Blom vid sin pulpet, där hon
samlar ihop sina och kamratens papper.
Det försummade förmiddagsarbetet finge
väl tagas igen under kvälltimmarna
hemma.
Men när hon fått pappersbunten
färdig, stacks en arm under hennes
och en ifrig röst hviskade: »De andra
tyckte icke att jag behöfde uppskjuta
mitt förlofningskalas. Kära, ni
kommer ju?»
Fröken Selma Blom lät
pappersbunten falla tillbaka på pulpeten. Hon
tackade och sade att hon skulle komma.
Arbetet kunde göras en annan kväll.
Men medan hon stiger utför den
mattbelagda trappan, står det helt
lustigt för henne, att hon numer
aldrig klär sig i det svarta sidenet, utom
för att närvara vid någon yngre
kamrats förlofningsfest och därpå följande
bröllop. Den gamla sanningen, att det
går så lätt att låta sig glömmas bort
af människorna, hade hon fått erfara.
Men det var så hon ville ha det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
