Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengtsson på benen, ledde honom in
i köket, hvilket låg närmast af de tre
rummen, och satte honom på en omålad
trästol.
Den religiösa mrs Merryman
framsatte ett fat hoptorkade kalla bönor
och benfritt fläsk, hvilket smakade den
grefliga gommen bättre än någonsin
förr sköldpaddsoppa och ostron. Han
åt upp alltsammans utan många
blinkningar och öfverlämnades sedan ostörd
åt den sömn hans utfarna lekamen så
väl behöfde, emedan Merryman
räknade på hans fulla arbetskraft dagen
därpå.
Men valutan för fläsket och bönorna
hade allt den ekonomiske skotten
missräknat sig på, om han trodde sig kunna
pressa ut den ur Per Bengtssons
arbetskraft. Han gaf honom en såg och en
yxa och skickade honom ut i skogen
för att hugga famnved hvaraf han
fortast möjligt skulle bära hem en börda,
emedan frun behöfde ved just nu för
tillfället.
Per Bengtsson tog yxan och sågen
och begaf sig till skogen. Väl
inkommen, satte han sig på en mossklädd
sten och funderade. Han hade aldrig
hvarken sågat eller huggit, blott sett
andra göra det, men flyktigt, utan att
taga vidare reda på, huru man
egentligen bar sig åt.
Emellertid ansåg han det vara en
smal sak att hugga ned ett träd och
valde en tall med icke allt för tjock
stam. Han ansåg, att han först borde
såga igenom stammen och sedan såga
den i bitar och så hugga sönder
bitarna eller styckena, som borde vara
efter längden på yxskaftet ungefär.
Nå, nu hade han klart för sig det
teoretiska och nu till praktiken.
Han började försöka att såga. Men
han fann genast, att det ej var någon
lätt sak att få sågtänderna att taga
fast i trädet. Ändtligen fick han in
dem i en skåra, men då han en stund
dragit sågbladet fram och tillbaka, satt
det plötsligt fast. Det gick hvarken
fram eller tillbaka. Han vågade ej
böja och bräcka så mycket heller,
emedan han befarade, att bladet skulle
springa af. Och hvad skulle då den
förfärlige mr Merryman säga?
Ändtligen, efter mycket jämkande, fick han
loss sågen och drog ett andetag af
ren tillfredsställelse öfver denna lycka.
Men med trädstammen hade det icke
kommit långt. Då tog han till yxan
och tänkte det skulle gå bättre att
kabba ned trädet med den.
Emellertid hade mrs Merryman
blif-vit otålig efter sin ved och Merryman
gick ut för att se till sin nye
arbetare, icke utan farhågor för att han
otacksamt gjort sig osynlig.
Nej, det hade han inte. Han
anträffade honom snart, sittande på en
stubbe, med ögonen tröstlöst riktade
mot en tall, i hvars stam syntes en
illa korsad skåra, en meter från marken.
»Hallå Johnny, hvad är det för fel
med dig?» röt nu skotten, både arg
och förvånad.
»Jag är så rädd för den där tallen,»
svarade Per Bengtsson ängsligt.
»Tallen? Är du rädd för tallen,
hvad har den gjort dig för ondt?»
»Jag törs inte hugga mer, för då
kan den falla åt den sidan jag står
och slå ihjäl mig.»
»Ett sådant sakramenskade nöt du
ärl» röt skotten. »Om du sitter där i
hundrade år, så faller den där usla
tallen inte ändå, så vida det inte
kommer en cyklon. Hvad är du för sorts
karl, som är så tjockhufvad?»
»Jag kan inte hugga ved,»
förklarade Per Bengtsson helt uppriktigt.
»Nej, jag ser nog det,» muttrade
skotten argt. »Gå hem med dig, så
ska jag väl hugga litet själf.»
Det visade sig snart, att »Johnny» —
såsom man i de engelsktalande
länderna merendels kallar utlänningar,
som ej uppge något särskildt namn —
icke kunde något kroppsarbete. Det
enda han någorlunda gick i land med,
var att mjölka korna. Men det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
