Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men på olika sätt efter olika miljö, blifvit
öfverflyttade till svenskan, ehuru de litterärt
sedt äro fullt ut lika förtjänta däraf som
flertalet af de senare, som företrädesvis
varit beräknade för en gröfre smak.
Emellertid har man nu från olika förläggare
hela denna serie fulltalig, med undantag
endast af hans stora roman La Terre,
som kanske funnits något för stark. Det
kan ock i förbigående anmärkas, att
öfver-sättarne, välbetänkt men mycket
själfrå-digt, flerstädes tillåtit sig strykningar och
omskrifningar, där originalens ohöljda
målningar ansetts alltför svåra att framlägga
för svenska läsare.
»Abbé Mourets felsteg» utgör närmast
en följdskrift till den (likaledes från Hugo
Gebers förlag utgifna) »Eröfringen af
Plas-sans». Den, som läst sistnämnda, erinrar
sig säkert den lille Serge Mouret, yngre
sonen till det olyckliga paret Frangois
Mouret och Marta Rougon. Han har följt den
kallelse, han kände från tidigare år, och
blifvit präst; han är kyrkoherde i ett af
stiftets allra fattigaste gäll och ett mönster
af den uppriktigaste fromhet och trosstyrka,
själfuppoffring och sedliga renhet, midt
uppe i en rå och simpel omgifning. Efter
en lång och farlig feber, som fullständigt
beröfvat honom krafter och minne,
transporterades han för sin konvalescens till en
från hela den yttre världen alldeles afstängd
plats, en ofantligt stor men alldeles
förvuxen och förvildad park med en lika
förfallen bygnad, som bebos af ett gammalt
original till vaktare och dennes brorsdotter
Albine, ett rent naturbarn. De bägge unga
lefva där tillsammans också ett naturlif,
utan att tänka sig något ondt därvid, ända
till dess att minnet och förståndet vaknar
hos prästen, då han återkallas till sina
plikter. Och den stackars Albine dör. —
Denna bok innehåller stycken af nästan
praktfull skönhet och är att räkna bland
Zolas bästa. Mot öfversättningen (af herr
Ernst Lundqvist) skulle jag vilja göra ett
par anmärkningar. Hvarför ej bevara
originalets namn på den sällsamma parken
Paradou, utan kalla den Paradiset? Jag vet
väl att det är samma ord, det förra endast
med provengalsk ändelse, men just detta
gör lokalfärgen lifligare. — Vidare den där
skolläraren Archangias är en figur, hvars
fanatism hvilar på obildning och en
naturlig råhet, och han är just därför af
författaren ställd såsom en lefvande kontrast
mot den unge prästens entusiasm och
svärmiska religiositet. När han i
öfversättningen kallas munk och pater, är det orätt
och försvagar meningen; mannen är
ingendera delen, utan den afsiktligt öfverdrifna
typen för en andlig folkskolelärare, frere,
frater. (Jämför den gängse benämningen
»broder» till svenska kolportörer.)
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
