Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
numera i Nord-Amerika öster om
Klippbergen vida talrikare än i sitt
ursprungliga hemland, norra Europa och Asien.
I öfre Mississippidalen höra de till de
allmännaste fjärilarne.
Tistelfjäriln har framvingarne vid
basen gröngrå, i midten tagelröda,
innerst öfvergående i rosenrödt, mot
främre spetsen med svarta och hvita
fläckar. Bakvingarne likna på
öfver-sidan framvingarne, men äro på
undersidan marmorerade med gulbrunt och
gulhvitt samt försedda med några
mindre ögonfläckar af samma färg. Ej
utan skäl kallas tistelfjäriln äfven
»damen», ty färgsammanställningen på dess
vingar är utomordentligt delikat; den
uppväcker nästan häpnad hos personer
med känsligt färgsinne, och svårt är
att afgöra om färgteckningen på
vin-games öfver- eller undersida är mest
beundransvärd. Fjäriln är rätt skygg
och svår att fånga. Larven lefver
spridd på tistlar, kattost (Malva),
nässlor och flere andra växter.
Enklast tecknad på vingarnes
öfver-sida, skiljer sig vinbärs-fuxen från de
öfriga Vanessa-arterna äfven genom
sina i utkanten djupt inskurna och
oregelbundet naggade vingar. Dessa
äro ofvan rödgula med svarta fläckar,
på undersidan marmorerade med grått,
grönaktigt och brunt samt med en
skarpt markerad, hvit c-formig
teckning i midten på bakvingarne. Linné
kallade arten med anledning häraf
C-album. Larven lefver på vinbär,
krusbär, nässlor och andra växter.
Vinbärs-fuxen är tämligen allmän upp
till Ö2:a breddgraden.
Ht
Kunskapen om vårt lands fauna och
flora är bland de s. k. bildade ej på
långt när så stor nu som för hundra
år sedan. De genom Linnés snille
utbildade naturvetenskaperna hade
skapat ett så lefvande intresse för naturen,
att samlandet af naturalster blifvit rent
af en modesak. Det ansågs då höra
till god ton inom sällskapslifvet att
hafva reda på åtminstone de latinska
namnen på allmännare växter och
insekter och att kunna berätta något om
deras förekomst och egenskaper. Man
satte en ära i att själf hafva medverkat
till sammanförandet af det
»naturalie-kabinett», som då intog samma plats
för beskådande vid visiter i bildade
hem som fotografi- och vykortsalbumet
i våra dagar. Snart sagdt hela
nationen samlade växter och insekter vid
slutet af 1700- och början af
1800-talen, omstrålad af glansen af Linnés
stora namn.
Denna tid är nu förbi.
Velocipedsporten och brefkorts-raseriet hafva
kommit på modet och endast
jämförelsevis få utanför de egentliga
vetenskapsmännens krets finna det numera
mödan lönt att samla och beundra
naturens mästerverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
