Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1903 - Slafhandeln i Amerika. En redogörelse i tre afdelningar. Af John R. Spears. Bearbetning för Varia af E. R. Afd. I: Hur slafvarna uppbringades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att döda sina fiender, gamla som
unga, hade slafägame skonat deras lif.
Ty äfven hos dessa vildar funnos en
inskränkning af ådömdt straff. I stället
för till döden dömdes de till lifstids
straffarbete, och som de ej hade några
fängelser, gjordes den dömde till slaf.
Om en man hade förgripit sig på
någon af sin grannes hustrur och blef
upptäckt, dömdes han att blifva den
bedragne äkta mannens slaf.
Ännu egendomligare var ett annat
tillopp till slafveriets pöl. Så helig
hölls individens rätt att dyrka sina
gudar, när, hvar och hur han än
behagade, att en man som störde en
annans andakt, flyttade bort hans
afgud eller ens rörde vid 4en> kunde
bli dömd till att bli dennes slaf för
sitt brott. Krig, brott och
vidskepelse försågo de mäktige med tjänare,
och öfver dem kunde han fritt förfoga.
Naturligtvis kunde han äfven sälja
kvinnor och barn, men sönerna såldes
sällan utom vid hungersnöd äfven på
den tid före de hvitas ditkomst, då
slafven behandlades nästan som
medlem af familjen. I förbindelse med
sådana fakta må nämnas, att dessa
människor nöjde sig med mat och
kläder, samlade sällan på gods och
därför före slafhandelns dagar hade
föga bruk för tjänare.
Hvad hisorien om den slafh andel,
som vid de hvites ditkomst blomstrade
upp, beträffar, är den väl känd af de
fleste. Vår mening är endast att skildra
det sätt, hvarpå handeln bedrefs vid
dessa kuster enligt faktiska uppgifter
från både hvitas och svartas sida, och
dessa uppgifter äro hämtade ur dåtida
amerikanska och engelska dokument.
Ur det första amerikanska
slafskep-pets dagbok ha vi en utförlig
beskrif-ning af de metoder, som användes för
att få en skeppslast slafvar. »Ett
Boston-skepp under en kapten Smiths befäl
seglade till Madeira med salt fisk och
trä, realiserade lasten där och seglade
med försäljningssumman till Guinea-
kusten för att köpa en last slafvar.
Han fann ett par Londonskepp före
sig där, och deras kaptener gingo och
småsvuro öfver att kommersen gick
trögt. Det var få slafvar till salu. För
att lifva upp sig en smula fingo de
istånd ett litet gräl med infödingarne,
landsatte en »mördare» — den
vanliga benämningen på en mindre kanon
på den tiden — anföll en negerby på
söndagen, dödade en mängd af
invå-name och fångade några slafvar, af
hvilka två föllo på Bostonskeppets del.»
Detta var 1645, tjugusex år efter
det den första skeppslasten slafvar
blifvit lossad i Virginien af ett
holländskt fartyg. Falskhet, sabbatsbrott
och mord på en mängd oskyldiga
karaktärisera den första kända manöver
i frihandelsväg, hvari ett amerikanskt
skepp deltog. De »dödade många af
invånarne och fingo två slafvar som
sin del af rofvet».
Att kapten Smiths handling ej
öf-verensstämde med dåvarande skick och
bruk bevisas bäst af hvad som hände
vid skeppets återkomst till Boston. En
meningsskiljaktighet med redarne
urartade till en process, och
skeppsbo-ken upplästes inför rätten. Ehuru det
ej var någon kriminalprocess
»anklagade en af domarne fartygets kapten
för ett tredubbelt brott, mord,
män-niskostöld och sabbatsbrott.»
Kaptenen slapp undan ansvar för brotten,
emedan domstolen förklarades sakna
domsrätt öfver brott begångna i Afrika,
(ett för den därpå följande tiden
typiskt domslut), men de två slafvarne
blefvo hemsända.
Från dåtida synpunkt sedt bedrefs
slafhandeln på afrikanska kusten före
år 1750 lika hederligt som all annan
handel med ociviliserade folk. I ett
så litet och illa underhållet fartyg, att
en nutida sjöman knappt skulle vilja
anförtro sitt lif åt det för en kustresa,
inskeppades en full last af rom och
sattes kurs på Afrika. Efter sju, åtta,
ända till elfva veckor anlände fartyget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
