Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1903 - Slafhandeln i Amerika. En redogörelse i tre afdelningar. Af John R. Spears. Bearbetning för Varia af E. R. Afd. I: Hur slafvarna uppbringades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> INFÖDING ARNE KOMMO MED SLAFVAR dX DE BLEFVO ROMTÖRSTIGA. >
till Bonny, Anamaboe eller Calabar.
Där tillställdes en stor fest för höf*
dingarne, som fingo dricka sig fulla
gratis och därjämte erhöllo små
presenter af olika slag. Så förankrades
fartyget någonstans vid
dödvattensla-gunerna under förväntan på att
infö-dingame skulle bli törstiga och komma
med slafvar för att byta sig till rom.
Detta låter brutalt
nu, men ansågs
fullständigt i sin
ordning då.
För att påskynda
affärerna gjordes
små utflykter upp
genom floderna,
hvarunder
kaptenen eller
styrmannen sökte fresta
slafägame med
lukten af rom eller
åsynen af ett
gevär.
Från det
ögonblick fartyget
kastade ankar,
började kaptenens
bekymmer. Han var
ifrig att få köpa,
rädd för att
besättningen skulle bli
sjuk och gick, när
slafvarne börjat
komma, i ständig
ängslan för att dessa
skulle bli sjuka,
bryta sig lösa ur
sina bojor och
öf-verrumpla fartyget. Dagarne
öf-vergingo till
veckor och veckorna
ofta till sex å åtta
månader, innan en
medelstor last af
cirka hundra
slafvar kunde
uppbringas, och det
enda medel
kaptenerna hade till sitt förfogande för
att påskynda affärerna, var att öka
rom-kvantiteten per slaf.
Utmärkta upplysningar om de
vanliga slafaffärerna på den tiden finnas i
amerikanska flottans arkiv, där en hel
del certepartier, konnossement,
tulldeklarationer, sundhetspass och bref äro
förvarade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
