Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1903 - Slafhandeln i Amerika. En redogörelse i tre afdelningar. Af John R. Spears. Bearbetning för Varia af E. R. Afd. I: Hur slafvarna uppbringades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Således finnes ett konnossement
da-teradt 19 juni 1794 af följande
lydelse :
»Lastat med Guds nådey i god
ordning och väl konditioneradt af
William Johnson & Co, ägare af
skonerten Sierra Leone, hvarå näst Gud
är skeppare för den förestående resan
David Lindsay, och som nu ligger för
ankare i Newports hamn och med
Guds nåde destinerad till Kusten af
Afrika: Följande! Trettiofyra
Oxhuf-hufvuden, Tio pipor, Åtta fat och 6
halffat Rom, ett fat Socker, sextio
gevär, sex halffat Krut, en låda
glaspärlor, Snus, två fat Talg, Tjuguett fat Kött,
Fläsk och Fårkött, 14 hundravikter, 1
kvart 22 skålpund bröd, en tunna
makrill, sex skjortor, fem Tröjor, ett
stycke blå Kalikå, ett stycke Chex, en
kvarn, fotlänkar, handbojor etc.»
Detta var utrustningen af slafskeppet
Sierra Leone. En annan last
beskrif-ves i ett privat bref från fartygets
kapten sålunda:
»Jag är lastad och färdig att segla,
väntar blott på besättning. Har
ombord 140 oxhufvud rom för ägames
räkning, 100 skålpund matvaror, 12
Tusen skålpund bröd, sex 4-punding4r,
4 sviflare och 4 kohorn etc.»
Kohorn voro gevär med kolfvar
böjda i kohorasform.
Ingendera af dessa fartygs storlekar
är angifven, men af en annan
handling framgår, att skeppet Sanderson,
som kapten Lindsay förut förde med
slafvar, var en »slätaktare» om cirka
Fyratio tons». Den vanliga storleken
tycks ha varit mellan fyrtio och sjuttio
ton.
Med dessa beskrifningar af fartyg
och last i minne vilja vi återgifva ett
bref från kapten Lindsay, när han låg
i Anamaboe med Sanderson, dateradt
28 februari 1753.
»Mina herrar, detta mitt tredje till
er för att låta er veta hur det gått
sedan sista Dateradt 3 Januari & Jag
har ännu 13 eller 14 oxhufvud rom
kvar & Gud vet när det går åt,
Marknaden är dålig nog för att göra en
man galen . . . Här ligger Kapten
Hamlet, James Jepson, Carpenter,
Butt-ler och Lindsay. Gardner är lastad,
Ferguson har Gått öster Ut. Ramskepp
allihop».
Ett annat bref från en kapten Georg
Scott skildrar en massa olyckor.
Dateradt 13 juni 1740 lyder det:
»Tar tillfället i akt delgifva Er mina
missöden. Vi lämnade Anamaboe den
8 maj med de flesta af folket och
slafvarne sjuka. Ha förlorat 29
slafvar. Vårt antal var 129. .. vi ha
tredjedelen af den torra lasten kvar
och två oxhufvuden rom ... . Jag har
ångrat hundra gånger köpet af
styckegods. Hade vi i stället köpt för två
tusen pund rom, bröd och mjöl skulle
det ha randerat mer last än allt
styckegodset. »
Mer i detalj går Scott i ett annat
bref:
»Mår inte bra, har skickat andre
styrmannen i land i affarer i
långbåten. Han hade knapt varit borta fyra
dagar, förrän han hyrde en kanot,
sände den hit med guld, som han utan
order tagit för gods; jag sände
kanoten tillbaka genast, utan varor, på
färden kantrade kanoten, alla kommo i
sjön, de svarta förde dem i land och
bundo dem. Svartingarne kvarhöllo
styrman och vår båt. Under tiden
rymde en manlig slaf som styrman
köpt med två uns guld. Jag var
tvungen gå ner med slupen och betala
trettiotvå pund af det bästa godset för
att få tillbaka styrman. Jag har
förlorat nära tre hundra pund på denna
resa.»
Man nödgas känna en viss sympati
med dessa stackars kaptener i trots af
deras afskyvärda yrke. Men länge
dröjde det ej, förrän slafskeppens
antal växte i otrolig grad, och deras
utseende förändrades. År 1740 fanns i
Newport ett hundra tjugu slafskepp
förande i medeltal mellan sextio och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
