Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1903 - Slafhandeln i Amerika. En redogörelse i tre afdelningar. Af John R. Spears. Bearbetning för Varia af E. R. Afd. I: Hur slafvarna uppbringades - Galeotto i Småland. En historia af Tersites
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slafhandelns historia är i ett
afse-ende enastående. På alla andra
områden förbättrades människorna allt
efter som civilisationen steg högre.
Daggen som laglig upprätthållare af
disciplinen på sjön blef öfvergifven, till
och med vid slaktandet af djur
infördes humanare metoder, men
behandlingen af slafvar blef omänskligare för
hvart år som gick.
»Och likväl fanns på detta kolsvarta
blad en ljus punkt,» skrifver en ka-
plan, som tjänstgjorde vid afrikanska
kusteskadern, i ett arbete om seder
och bruk hos de svarta där. »Under
hungersnödens dagar kommo män, som
ej ägde några slafvar att sälja och ej
pängar att köpa föda för, och sålde
sig själfva ... för mat, villiga att gå
hvar som hälst och göra hvad som
hälst blott för att skaffa mat åt fader
och moder eller åt hungrande hustru
och barn.»
GALEOTTO I SMÅLAND.
EN HISTORIA AF TERSITES.
T_Tar ni någonsin tillbragt en vecka
^ * eller par i Jönköpings län,
romantikens urhem i vårt land? Har ni
farit på tåget från Thenhult till
Sveriges heliga och vackraste stad, den
väg som, enligt infödingens utsago ingen
mänska med hjärta i bröstet kan fara
med torrt öga? Har ni från branten
af stadsparken skådat ut öfver de
frireligiöses Jerusalem, oändligt mycket
mera fagert och leende än judalandets,
och sett Vätterns blanka sjö sträcka
ut sig bort mot Visingsö, lika djup
och förrädisk som döda hafvet, men
mycket mera lockande och lefvande.
Men har ni också kastat en blick
inåt landet, öfver de oräkneliga
åsarnas furuklädda ryggar? Där inne har
ni »det mörkaste Småland» med sina
myrar och ödemarker, sina
hemlighetsfulla sjöar, sina bönhus och små
ensamma prästgårdar, där Waldenströms
lärjungar äro utplanterade i skogarnas
ensamhet. Därinne försiggår mycket
underligt både af det ena och andra
slaget, och på en sådan prästgård
tilldrog sig äfven den underliga händelse,
som jag nu går att omtala för eder.
Lika fet, välmående och jovialiskt
dryg som den skånske prosten, lika
mager, högtidlig, stillsamt vänlig är
kyrkoherden här. Och full af välvilja,
människokärlek, förtroende och
religiositet är äfven hans mål. Och som
alla frireligiösa präster i Småland ha
de en barnskara på ett dussin
slätkammade, väl uppfostrade och tystlåtna
gossar och flickor omkring sig. Och
den lilla rödmålade träbyggnaden har
under årens lopp blifvit fylld med
ungdom ända upp under takåsen — det
ligger två pojkar på det ena
vindsrummet och tre flickor på det andra.
Ty lika rymlig och majestätisk som
den skånska prästgården med sina
stenlängor, lika torftig och trång är den
småländska med sina rödmålade
furu-bjälkar.
Denna prästgård ligger på en
ut-huggning i en sådan där furuklädd ås,
och från vindsfönstren kan man se ut
öfver dalgången. Åt ena hållet är det
endast i ett haf af trädtoppar, som den
smala vägen med sina hundra grindar,
slingrar fram. Men på andra sidan
ligger kyrkan och kyrkogården, hvars
mur samtidigt bildar gärdsgård åt
prästens krusbärs- och vinbärsbuskar. Och
längre bort kan man räkna en fyra
fem tak i dalbottnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
