Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1903 - Galeotto i Småland. En historia af Tersites
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det är egentligen hvarken
kyrkan, prästgården, kyrkoherden,
prästfrun eller prästbarnen, som mest
intresserar oss, utan det är jungfrun.
Hon var kommen för tre år sedan
nedifrån Tofterud, med en tjock brun
fläta nedåt ryggen. Fastän nyss
konfirmerad och ej mer än sexton år
gammal, var hon redan då en väl
utvecklad kvinna, bred öfver höfter och bröst.
Hon var stor och högväxt som en ung
jättinna från skogarna, krafrigt byggd,
men ackl så mjuk om midjan och
rund och härlig för resten. Med
stor tvekan var det prostinnan hade
beslutat sig för att taga henne i tjänst,
och med ängslig tanke på sina två
äldsta söner, som ännu befunno sig i
den farliga ålder, då man låter väcka
sig af det förföriska yttre omhöljet och
icke kan motstå dess frestelser.
Men hon kunde vara lugn. Karin
var en religiös flicka, uppfostrad i ett
strängt och allvarligt hem. På samma
gång hon nog kunde vara glad och
uppsluppen — något som ju måste
tillstädjas hennes ålder — var hon
alltid sedesam både i hjärta och
åtbörder. Världens frestelser voro henne
främmande, och icke drömde hon om
någon jordisk brudgum. När hon
deltog med familjen i aftonbönen, och
med de grofva, men mjuka händerna
hopknäppta satt nere vid dörren i
salen, höll hon ögonen stadigt fästa på
golfvet framför sig, och vågade
knappast ens kasta en blick bort på
kyrkoherden.
Den äldste af sönerna, som var
sta-tionsskrifvare i Eksjö, och hemma
endast en månad om sommaren, hade
en gång gjort ett försök till närmare
bekantskap. Morgonen efter sin
hemkomst, då han sof oroligt efter resan,
hade han i soluppgången gått bort till
fönstret för att öppna det. Nedanför
stod en gestalt och tvättade sig i
brunnskaret. Hon var bar armad och
bar-bent, klädd endast i linnet och en
kort grå kjol. Hon vände ryggen mot
honom i fönstret, som såg de breda,
hvitglänsande skulderbladen, de
präktiga och friska armarna.
Stationsskrifvaren kastade beslutsamt
på sig en del kläder och gick ned.
I dörröppningen offrade han först en
spanande blick öfver prästgården —
den sof — och tog därefter flickan i
nytt, beundrande skärskådande. Hon
hade vändt sig om, och stod först, på
en gång förvånad och road, och
betraktade den morgonfriske
stationssekreteraren i sin negligé, utan att tänka
på att dölja sin egen. Men då han
gick närmare henne, och började
tilltala henne med en skälfning i
stämman som hon ej kände till, blef hon
med ens förskräckt, sprang in i köket
och smällde dörren i lås efter sig.
Och under månadens återstående
tjugunio dagar voro alla bultningar,
såväl på köksdörren som på hennes
hjärta, lika förgäfves.
Det väckte därför på alla håll
oerhörd bestörtning, när prästfrun,
pingstafton 1899 kl. 4 på •ftermiddagen,
fann en karl hos Karin ute i köket.
Han satt helt ogeneradt på trästolen
vid spisen och underhöll sig med henne
medan hon gick och diskade med
uppvikta ärmar, blossande om kinderna.
Frun fick emellertid genast en
förklaring. Karins bror, trädgårdsmästare
till yrket, hade tagit sig en liten
ledighet nu till pingsten, och begagnat den
till att vandra den långa vägen från
Tofteryd för att hälsa på sin syster,
som han inte fått träffa på så länge.
Prästfrun erinrade sig mycket riktigt,
att Karin förut någon gång talat om
sin bror trädgårdsmästaren, och att
hon själf lofvat, att han skulle få
komma och hälsa på. Hon kastade
en forskande blick på den unge
mannen vid spiseln. Onekligen var han
ganska lik Karin, hade liksom hon
bruna ögon, röda läppar och tjockt
vågigt hår. Frisk, välbyggd och stark
såg han också ut, liksom hon. Han
hade svarta kläder på sig, och gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
