Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Första akten af Stiliga Agusta. Af Gustaf af Geijerstam - Scen 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hanna.
Hvasa?
Agusta.
Jo, jag sa’ det.
Hanna.
Jag tycker att jungfrun har hört noga
på allt hvad jag har sagt. Och hon har
nog lagt det på minnet också.
Agusta.
Jungfru kan hon vara sjalf. Men jag
ska* säga henne, att jag är inte den, som
står och för slammer om mitt herrskap.
Hanna.
Jo, det är tacken. Aldrig ska’ jag göra
mig besvär för folk, som man inte vet,
hvad det är för en sort.
Agusta.
Nej, låt bli det, så slipper hon ångra sig
en annan gång. (Det knackar). Stig in!
Ry lande»’ (in. Han är
bodbetjänts-fin med låg hatt, röd smal
halsduk, ljusa byxor med
knän och en trådsiiten
bonjour. När han får se
Agusta, blir han förlägen, men
söker dölja det. Han är
i grunden ett godt barn,
som oftast döljer sitt
hjärtas beskedlighet under
jargon.)
Tjänare Agusta!
Hanna.
Jag tror, herrskapet känner hvarandra.
Agusta (med mycken värdighet).
Det är så länge se’n nu så. Bor herr
Rylander här nu för tiden?
Rylander.
Jag har bytt plats. Och min principal
bor i den här stadsdelen.
Agusta.
Det var tur det. Det är långt ifrån
Vasasta’n till Östermalm.
Rylander (ännu mera förlägen.)
Det var ju eget, att fröken Agusta skulle
flytta så långt hon också.
Hanna.
Jag kan ge mig sjutton på. att hr
Rylander den där gången inte bara har
kommit för räkningens skull.
Rylander (galant).
Jag kom förstås för att träffa fröken
Hanna.
Hanna.
Försök inte med mig! Jag ser nog, att
jag’ är öfverflödig. Och hade jag vetat,
hvad jag nu vet, så hade jag inte gjort
mig besvär med att glömma nå’n spegel.
Så mycket ni vet det. Hr Rylander kan
gärna komma fram med sin lilla räkning.
Gud ske lof, att det inte är jag, som ska*
ta’ emot den nu längre. (Går majestätiskt
ut till höger).
Agusta (ser efter henne, tiger en stund,
går fram till dörren, gläntar
på den för att se efter om
Hanna är borta, går sedan
fram till Rylander och säger
i resolut ton.)
Hvad vill du mig egentligen?
Rylander.
Jag visste inte, att du fanns här. Vid
Gud i himmelen . . .
Agusta.
Ljug inte! För det går inte med mig.
Jag trodde, du satt på Långholmen vid
det här laget.
Rylander
Det var ju för att jag älskade dig, Agusta.
Agusta.
Kom inte till mig med så’ntl Det är,
så jag kan spricka, när jag hör’et. Vi
gick på Berns och på teatern. Och ett
par fattiga gånger gick vi på maskis. Det
var då för råsten, som jag mötte herm,
och det blef ett så’nt spektakel efteråt.
Det var alltihop, så vidt jag mins.
Rylander (sentimentalt).
Var det alltihop! Jag älskade dig ju,
Agusta.
Agusta.
Du hade roligt. Och det hade jag med.
Det nekar jag inte för. Men något mer
var det inte. Hvad skulle det ha’ varit
för rästen?
Rylamier (som förut).
Jag älskade dig, Agusta. Men du
älskade aldrig mig.
Agusta.
Gjorde jag inte? Jag var alldeles för
släpphändt. Det var, hvad jag var.
Rylander.
Ja, men du älskade mig ändå inte.
Agusta.
Ja, då vet jag inte, hvad kärlek är häller.
Rylander (suckar).
Det tror jag häller inte, att du vet,
Agusta.
Agusta.
Jössus, en så’n karl! Du lefde som en
galning, det var, hvad du gjorde. Och jag
var så dum, så jag trodde dig. Men du
hade ju inte så mycket, så du kunde skaffa
en fattig flicka en smula roligt. 1 stället
gick du och högg ur lådan. Så blef det
upptäckt. Hur kom du ifrån det?
Rylander.
Principaln fick mig att lofva, att jag
skulle bli en bättre människa. Det gjorde
jag. Så fick jag ett bra betyg. Och för
en månad se n fick jag en ny plats.
Agusta.
Det var ju bra för dig det. Jag förstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
