Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Första akten af Stiliga Agusta. Af Gustaf af Geijerstam - Scen 5 - Scen 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’et nog for rasten. Du skylde på mig och
sa’, att jag hade narrat dig.
Rylander.
Nej, så ta’ mig faen —
Agusta.
Svär inte! Har en flicka varit litet
vänlig mot en karl, så ska* de skryta med det
till höger och vänster. Det känner man
till. Hvad vill du här egentligen?
Rylander.
Aldrig trodde jag, att jag skulle få se
dig, Agusta.
Agusta.
Jaså, det var väl for henne, du kom då,
den där slamsan, som gick nyss.
Rylander (sentimentalt).
Jag kan aldrig glömma dig, Agusta, det
vet du.
Agusta.
Du vill väl inte inbilla mig, att det var
ödet.
Rylander (ta’r fram ett papper).
Det var bara en liten räkning.
Agusta.
Till herrskapet ? Stoppa in det där
papperet. I dag passar det mig inte alls. Jag
har kommit hit i dag. Och frun och jag
håller just på bli goda vänner. Nej,
försök inte.
Rylander.
När ska’ jag komma då?
Agusta.
Kom så sent som möjligt. Ju längre jag
slipper att se dem på dåligt humör, dess
bättre är det.
(Lindrigt kokett.)
Gör det för min skull!
Rylander (entusiastiskt).
För din skull, Agusta, gör jag hvad som
hälst.
Agusta (retirerar).
Nå nå nå! Börja inte på igen!
Rylander.
H varför inte, Agusta. Hvarför inte! Du
är mitt lifs öde, det känner jag. Och när
jag nu möter dig så här oförhappandes, är
det, som om nån’ting sa’ mig; Hon ska’
förlåta mig! Hon ska’ göra mig lycklig.
Jag ska* inte bli svartsjuk mer.
Agusta (skrattar).
Carlsson kunde du aldrig tåla. Mins du
det?
Rylander.
Murarkladden. Nej, fy tusan!
Agusta.
Säg inte det! För han hade ärliga
af-sikter. Och honom tycker jag om än.
Rylander.
Du som svor vid allt hvad heligt var —
Agusta.
Ja, man svär på så mycket. För litet
roligt vill man ha i ungdomen. Men inte
kan man gifta sig med en så’n spelevinker,
som du är.
Rylander.
Mins du, hur stiligt vi hade det ? Herre
gud, när jag tänker på din lilla
jungfrukammare med birån och fotografiramarna.
Ge mig en kyss.
Agusta.
Nå’n birå har jag inte nu längre.
Rylander.
Hvad bryr jag mig om birån, när jag
har dig?
Agusta.
Ja, men det gör jag.
Rylander.
Hvem har tagit den då?
Agusta.
Jag hade inga pängar till af betalningen.
Och så kom de och tog’en.
Rylander.
Du ska’ få en ny birå. Jag ska’ skicka
hit en i morgon dag. För jag älskar dig.
Men låt mig få kyssa dig. (Han kysser
henne.) En gång till (kysser henne).
Agusta.
Nu får det vara nog!
Rylander.
Det väcker gamla minnen i mitt bröst.
Kärleken dör aldrig, Agusta. När får jag
träffa dig?
Agusta.
Titta opp i trappen. Och sitter det en
hvit papperslapp i nyckelhålet, som inget
är skrifvet på, så kan du komma in och
se efter, om jag är vid godt lynne.
SCEN 5.
De förra. Andersson.
Andersson (kommer in utan att knacka.
Han bär en säck ved på
ryggen. Han är en medelålders
man, mager och rödbrusig. Ser
ut som om han ständigt
misstänkte något. Inställsam mot
kvinnor).
Rylander.
God dag hr Andersson!
Andersson (utan att vända sig om
från vedlårn, där han ordnar
ve’n).
Gomidda I
Agusta (i främmande ton).
Jaha, nu är det inget mer. Och hälsa
och säg, att vill vi något, så ska’ vi tele
fonera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
