Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Slafhandeln i Amerika. En redogörelse i tre afdelningar. Af John R. Spears. Bearbetning för Varia af E. R. Afd. II: Ombord med slafvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drat al et valde slafskepparne ofta barn
från tio till sexton år i stället för vuxna,
emedan de förra lättare kunde
misshandlas utan fara för myteri. Under
lastningen slängdes dessa barn huller
om buller ned i lastrummet, tills de
voro packade uppå hvarandra som
sillar i en tunna, och ej förr än
slaf-skeppet sluppit lyckligt undan
förföljelse af de längs kusten stationerade
kryssarne, blefvo de små stackarne
ordnade i sittrader såsom ofvan beskrifvits.
Man beräknade genom denna metod
en förlust af ungefär fem procent, hvilka
kväfdes, men denna förlust uppvägdes
af tidsvinsten.
En gång inträffade, att ett slafskepp
gick till sjös utan vattenförråd, men
denna händelse är så märkvärdig, att
vi gärna återgifva skildringen däraf efter
kapten Richard Drake, som tjänstgjorde
som läkare ombord.
Den brasilianska briggen Gloria,
kapten Ruiz, hade gjort fem inbringande
resor med slafvar från afrikanska kusten
och kom seglande dit för sjätte gången
från Cap Verde-öarne med saltvatten i
tunnor till barlast. Det var kaptenens
mening att ersätta detta vatten med
friskt vid ankomsten. En dag mötte
de emellertid en portugisisk skonare
med etthundranittio slafvar och en stor
mängd guldsand ombord. Sedan
kapten Ruiz under en vänskaplig visit
ombord erfarit detta, angrep han på natten
den intet ondt anande portugisaren,
massakrerade besättningen, lät
öfver-föra lasten till sitt eget fartyg och
borrade det andra i sank. Därpå satte
han kurs på Papoe, en stad som
styrdes af en dahomeisk höfding, hvarest
sexhundra slafvar blifvit hopsamlade för
ett spanskt slafskepps räkning. Ruiz
köpte utan tvekan fyrahundra af dessa
slafvar och betalade dem med den
röfvade guldsanden.
Ruiz var emellertid ej blott en skurk
utan därtill en drinkare. Kapten och
besättning gingo ständigt fulla och
följden blef, att blott en del af det som
barlast ditförda saltvattnet utbyttes mot
friskt.
»Vi hade redan börjat taga ur det
sista fatet,» sager kapten Drake, »innan
upptäckten gjordes, och det fasansfulla
i vår belägenhet kom kapten Ruiz att
nyktra till. Han gaf befallning om att
bringa det återstående fatet akter ut
och uppdrog åt mig att beräkna, hur
länge det skulle räcka till att hålla
besättning och last vid lif. Jag fann, att
vi med två och en half kubiktum per
man och dag skulle kunna nå Spanska
sjön, och det beslöts, att vi för att
rädda lasten skulle låta slafvame få
två och en half samt besättningen fem
kubiktum per dag. Då började en
tortyr värre än döden för de svarte.
Instängda i sitt ohyggliga fängelse till ett
antal af nära femhundra — flere hade
redan dött — ledo de de grymmaste
kval. Besättningen opponerade sig öfver
sina egna rationer och ville ej låta
slaf-varne få ens detta kvantum. Trängseln
på våra slafdäck var den värsta jag
någonsin varit med om, och i stället
för det vanliga sättet att sänka ned
vattnet i stora bägare, voro vi tvungna
att mäta i tio kubiktum åt gången,
som skulle räcka till fyra slafvar.
Därigenom hände, att de längst bort
sittande aldrig flngo en droppe och blefvo
vansinniga af törst. Till råga på
olyckan bröto olika sjukdomar ut, och
ställningen blef värre för hvar dag, ty de
döda blefvo ej kastade öfverbord, och
de lefvande fingo hvarken vatten eller
mat. Skeppet genljöd af jämmer och
dödsklagan. Till slut lät kaptenen lägga
på luckorna och svor på att låta lasten
sköta sig själf. Den dagen fästade vi
och släckte vår törst med både vatten
och rom, medan negrerna kväfdes
under däck. Dagen därpå bröt en storm
lös, som förde oss en god sträcka mot
målet, och två dagar senare insjuknade
Ruiz och fyra af besättningen i en
sjukdom, som trotsade mina medicinska
kunskaper. Sex timmar senare voro de
döda. Därpå kom turen till förste styr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
