Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - Omaka. Af Sigurd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pilationer af andras delvis särdeles
all-bekanta tankar i en nägorlunda
njutbar form, utan några nya synpunkter
eller kraftigare försök till
omgestaltning af ett bra nog utnött ämne», som
du kommer med.
Och när denna lilla fru, hvilken var
för trångsynt att begripa, det något,
som kunde vara i ringaste mån
önsk-värdt i fråga om kunskaper, begåfning
eller umgängessätt, fattades henne själf,
och som knappast egt en oklanderlig
sällskapsdräkt innan hon blef gift, såg
någon annan kvinna, som var klädd
med solidare elegans, suckade hon
djupt och stönade förebrående till
honom, som gett henne allt:
— O, huru skall det bara kännas
att vara i en sådan ställning! Men
— det kan ju inte en annan stackare,
som en gång är slagen till en slant,
ens tänka sig in i.. .
»Den spirituelle tänkaren» sjönk
efter hand, äfven i de blad, som hyrt
lokal och »kommit först med notisen»,
gradvis ned till »den alltid gärna
hörde», »den på sitt sätt intressante» och
»den rutinerade föredragshållaren», till
dess det bokhandelsbiträde, som
»redigerade» det i närmaste stad tryckta
organet för Sumpebo stations- och
munidpal-samhälle, enkelt och rätt fram skref:
»Föreläsaren Almelin åter på
krigsstigen » såsom rubrik på notisen i ämnet.
Han befann sig således i stadigt
socialt och andligt sjunkande. Hon
kunde icke själsligen sjunka. Det är en
fördel, hvilken den, som städse
andligen legat på magen, alltid har.
Men hon blef kunnig i att åka på
järnväg, kommendera på hotell, ta vård
om bagaget och räkna ut förhållandet
mellan spårvägslinierna och de hus,
de skulle uppsöka i storstäderna samt
skrek ofta åt honom på ångbåtsdäck
och perronger: »Det var förfärligt hvad
du är dum.»
De, som kände dem, hånlogo åt
den pigbildade damens ogenerade sätt
mot sin tillslönande, men begåfvade
make. Men själf trodde hon att de
funno henne pigg och kvick samt
lef-de sig slutligen in i den fasta
öfver-tygelsen, att resekommandot var en bra
mycket viktigare sak än själfva
föredragen under en föreläsningstourné.
Han led af sjunkande respekt utåt
och föraktet inåt af den, som stod
honom närmast i världen; men var glad
åt att ännu ett barn, som de fått, dött
i späd ålder. Han tärdes bort och
hon ökade i omkrets och
själfbelåten-het. I allt hvad hon sade sökte han
efter nålspetsar; allt hvad han gjorde
stämplade hon såsom barnslighet och
dumhet. Någon lekamlig nöd gick
der inte på dem.
Så dog han och det befanns att han
i all sin opraktiskhet efterlämnade en
lifförsäkring.
— Ja, nu miåns jag att jag ofta
stoppade på honom prospekt, som vi
fingo från agenter, sade hon själfbelåtet.
Men när hon skulle ordna med
klädseln och de gröna växterna i likrummet,
fick hon det inte, som hon ville, och
mumlade, halft förtretad, halft nedlåtande:
— Jag tror jag blir galen på
krukorna! Sådant här småkrafs var han
verkligen inte så dum till....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
