- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
168

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - En benådad. Af Henning von Melsted

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heter fängelse. Det kunde lika gärna
hetat sjukarbetsanstalten, ty straff och
vedergällning äro ju i alla händelser
redan ord som vi genomskådat.
Fängelset är en vårdanstalt för människor,
som haft otur i vissa fall som lagen
närmare upplyser om. Men den vård
som bestods mig var inte riktigt väl
vald. Det är egentligen allt jag skulle
vilja säga i klandrande syfte.

Man erbjöd mig skrifarbete, men jag
föredrog att repa blår och sedermera
att fläta korgar och slutligen att göra
kvastar. Det höll jag på med i
ader-ton år. Då blef det åter tal om att jag
skulle fä skrifarbete, men då låtsades
jag att jag glömt af att föra pennan
och att lära mig det igen ansågs inte
löna mödan, eftersom jag ju redan var
tämligen till åren. Jag fick börja
fabricera en sorts leksaker för barnhusen
och det höll jag på med i sex år.
Så fick jag då till sist nåd som det
kallas och släpptes ut en tidig morgon.
Det var höst liksom nu. Visserligen
hade jag pengar i fickan och papper
däri det stod att jag befriats från
vidare straff, men med lefnadsmodet var
det inte värst väl beställdt. Jag gick till
min bror, ty det var öfverenskommet,
att jag skulle bo hös honom. Han
hade ett rum på andra sidan farstun,
som jag skulle få bo i. Naturligtvis
flyttade jag snart. Min bror var en
hedersman, hans familj ett mönster.
Hvad hade jag för skäl att störa deras
lycka? På juldagen flyttade jag. Det
vill säga jag hyrde mig ett rum i
andra ändan af stan, och i det satt jag
och väntade. Det var ju inte värdt
att begå ett mord till.. . Jag var fullt
besluten att vänta tills det kom af sig
själft. Och så vidt jag förstår rätt, så
har det kommit nu ...»

Han gjorde ett uppehåll. Klockan
ute i vestibulen hade slagit ett och de
besökandes timme var slut. Det blef
rörelse bland de många mörka
gestalterna emellan sängame, som i jämna
rader sida om sida garnerade salens

långväggar. Somliga hade redan rest
sig upp, andra lutade sig ned öfver
de sjuka för att säga i deras öron det
afskedsord, som de skulle lefva på till
nästa dag. Och åter andra gingo
genom porten ut till korridoren, tecknande
sig i det mötande ljuset i skarp svart
silhuett och veko af och voro borta.

Sorlet af stegen upphörde småningom,
och åter möttes våra blickar.

»Hvarför jag berättar det här för er
är därför att ni är ung och synes ha
fallenhet för lifvet. Jag har följt det
växlande uttrycket i era ögon under
dessa par veckor, som vi suttit
tillsammans . . . Ack, jag hade också det där
uttrycket 1 Nu tänker ni, att ni börjar
bli frisk. Ni känner drifterna stärkas.
Lusten att vara med bland massan och
handla tilltar efter hvaije natt. Det
är, tro mig, symptom em a till den
farligaste af alla åkommor . ..

Ja, ja, men nu vill jag tala om för
er, hur det gick till och hur det kom
sig. Så här gick det till. . .

Af mina föräldrar hade jag ärft en
stark fysik, men inga pengar, och på
mitt yrke förtjänade jag för lite. Så
blef jag förälskad. Svulten som jag
var på nöjen, vardt jag desto
obändigare i min erotik. Det hette också i
protokollet, att jag gjort mig känd for
ett vildt och oregerligt lynne. Men
orsakerna, ja, de lämnades därhän
såsom inte inverkande på målet. Jag
hade dödat och gjort det af föresats,
hette det, och det nekade jag heller
inte till, att det ju var sant. Hur
många gånger jag kämpat med tanken,
innan jag stack till, visste jag bäst
själf. Så att inte var jag otillräknelig,
om man nu någonsin vet hvad man
gör.

Jag stack med precision . . .

Ni anar inte, hur ofta jag vaknat
upp ur sömnen och gjort om den där
rörelsen med handen, en snabb gest,
som besparat mig alla funderingar på
något förnuftigt lefnadsmål och hjälpt
en kvinna att undgå gatan . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free