Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - Musik. Af C. G. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af öfriga solister är hr Wallgren
(öfver-steprästen) väl på sin plats och hans
sång klingar präktigt.
Kör och orkester äro inöfvade med
stor omsorg och ett särskildt beröm
förtjänar baletten, som för en gångs
skull blifvit af med de fula korta
tyll-kjortlame och är iklädd sida, i långa
måleriska veck hängande klädnader.
Kammarsångaren Franz Naväl har
fortsatt sitt från föregående år
framgångsrika gästspel å kongl. teatern.
Hans utmärkta sångkonst och sceniska
egenskaper ha gjort sig förträffligt
gällande i Romeo och Julia, då fru
Hellström för första gången sjöng Julias
parti säkert och rent, vidare som
Lyo-nel i Martha, som Faust och nu senast
som Lohengrin. Denna gestalt, som
är att likna vid ett »väsen» — och
ej bör föra något oväsen — hade
Naväl ju alla betingelser att sångligt kunna
framställa. Men för att vara ett »väsen»
fordras det också just i Lohengrin en
mer förklarad skepnad, mera storhet i
linjerna, och detta saknade hr Naväl.
Denna sångare är så van vid att spela
genre, och det passar ej här. Det är
samma skillnad som mellan genremåleri
och dekorationsmåleri, i hvilket senare
intet får vara smått — det hela endast
verka stort, dekorativt.
En förträfflig romanssångare har
Naväl visat sig vara, och här passar den
intima stilen i föredragssättet. Hans
Schubert- och Schumannsföredrag
äfven-som återgifvandet af de moderne tyske
tonsättarne Wolf, Schiitt och Strauss
isynnerhet är prägladt af så mycket
sångarglädje och stor sångkonst, att
det på sätt och vis varit en lektion
för många af våra egna artister att
lyssna till den österrikiske tenorens sätt
att gå till väga.
Som Aguzena i Trubaduren gjorde
fru Mandahl sin andra debut.
Begåf-ning finnes, som redan är anmärkt —
och en ganska betydlig sådan. Dock
fordras, att sångerskan lägger sig
vinning om att egalisera en sådan jätte-
Olautson, Joto.
HR NYBLOM SOM SIMSON.
stämma som är till buds. Detta kräfver
också ett jättearbete — för
tonbildningens skull.
Den unga finska sångerskan,
gref-vinnan Mannerheim gaf konsert å
Vetenskapsakademien till förmån för
folkupplysningen i Finland. Denna
begåfvade sångartist, som från början
var destinerad att uteslutande ägna sig
åt konstnärlig utbildning, fick i Paris,
midt under studierna, uppgifva dessa
planer för giftermåls skull. Hennes
hela anläggning är utpräglad tragisk,
accenterna i sången, ansiktsuttrycket 1
Stämman är mörk, djup och klingar i
det lägre registret med fyllig och skön
altklang.
Grefvinnan Mannerheims
rensjung-ning däremot är icke alltid så ofelbar.
— Hennes tolkning af Sibelius sång
»Svarta rosor», en genial tonsättning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
