Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Ny engelsk örlogshamn - Ett ryskt kejsarmanifest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger om hjärtat på allvar börjar vara betänkt
på att stäcka denna framtid. De engelska
framgångarne i Afrika, och icke minst de
stora jämvägsanläggningame därstädes, äro
också af den art, att de tysk-afrikanska
koloniernas framtid därstädes icke ter sig
vidare lofvande; bara skada, att de icke
kunna bytas bort mot ett nytt Helgoland!
Ryska zaren synes älska att
Ett ryskt kej- komma med öfverraskningar.
sarmanifest. För några år sedan väckte han
ett icke litet uppseende med
förslaget till hållande af en fredskonferens
i Haag och att därstädes inrätta en
permanent fredsdomstol, som visserligen också
kom till, ehuru endast för att föra ett
sken-lif. För kort tid sedan utfärdade zaren ett
F. W. KAR RAR.
manifest, hvari han visserligen i mycket
allmänna och sväfvande ordalag utlofvar,
att centralregeringen skall utarbeta förslag
i syfte att komma företrädesvis adeln och
bönderna till hjälp och genom lämpliga
åtgärder förbättra deras ställning, hvarjämte
trosfriheten, som visserligen rätt länge varit
tämligen osäker i det heliga Ryssland, skall
upprätthållas. Zarens manifest lofvar
sålunda icke mycket, men det
anmärkningsvärda är dock, att det förklarar, att
centralregeringens planer och förslag skola
upptagas till pröfning af personer i
guver-nementen, hvilka åtnjuta allmänt
förtroende och hvilkas åsikter sålunda skola
inhämtas. Till åtgärder, som ofördröjligen
skola vidtagas, höra att underlätta bönder-
nas utflyttning ur kommunerna och att
mildra de fängelsestraff, som ådömts.
Många omständigheter tala för, att zarens
manifest icke tillkommit utan allvarsamma
anledningar. De reformer, hvilka efter
K rimkrigets slut sattes i verket af zar
Alexander II och till hvilka framför allt hörde
den ryska lifegenskapens afskaffande, hvars
åminnelse också den 7 mars firades med
stora högtidligheter, afbrötos med denna
härskares våldsamma död, och därpå följde
ett graflugn i det olyckliga landet. Kejsar
Nikolaus 11:s uppstigande på tronen gjorde
intet afbrott härutinnan, men utanför
rege-ringskretsame började snart åter en rörelse,
som visserligen icke haft något gemensamt
med nihiliströrelsen, enär den gått ut ifrån
samhällets bästa lager och icke begärt an,
nat än rimliga och möjliga reformer.
Denna rörelse har rätt länge kunnat hållas
tillbaka af finansministern Wittes
trollkonster-som de med upplånade franska milliarderna
af ett i öfvervägande grad åkerbrukande land
skapade den konstlade lyxen af ett, tack
vare statsunderstöd, rikt blomstrande
fabriksväsen. De gyllene drömmame för
industrien i Ryssland ha emellertid, liksom i
andra länder, ansenligt förmörkats af kriser
och dåliga konjunkturer, och då
guldströmmen upphörde att flyta, försvagades också
finansministern Wittes inflytande. I stället
kom turen till inrikesministern von Plehwe.
Denne ville helst regera efter gammalryskt
recept, men åtskilliga omständigheter såsom
morden på Bogoljepof och Sipjagin,
mordförsöken på generalerna Trepow och von
Wahl, de senaste studentorolighetema och,
farligast af allt, böndernas resningar i
gu-vemementen Poltava och Kharkov ha varit
mäktiga maningar om den jäsning, som
råder i Ryssland. Förgäfves rådde von
Plehwe zaren att på grund af dessa
händelser förliden vår undertrycka den
statistiska utredning, som pågick i tolf
provinser för att afklippa den oro, dessa
operationer framkallade. I stället tillsattes en
särskild kommitté, för hvilken
finansministern Witte blef ordförande, för att
undersöka orsakerna till den rådande
åker-brukskrisen och göra utvägar till dess
af hjälpande. I dessa kommittéers hägn
tillkommo lokala kommittéer, hvilkas med
lemmar utgjordes såväl af förvaltningsäm*
betsmän som af representanterna för
valkorporationerna. Det dröjde emellertid
icke länge förrän inrikesministern von Plehwe
fick anledning till missnöje med den
framstegs vän liga andan i dessa lokalkommittéer,
han dröjde icke heller med att ingripa mot
deras medlemmar, ity att doktor Martinov
förvisades till Arkhangel, guvernören i
Voronetz, Sliepstov, och presidenten för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
