Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1903 - De båda tiggarne. Studie af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hvar gång en slant föll i hans
hatt, stönade Francesco af smärta.
Slutligen stod han ej längre ut med
den tystnad han ålagt sig utan frågade
plötsligt.
— Hvad heter du?
— Giuseppe, svarade den andre
saktmodigt.
— Finns det inte en kyrka, som är
helgad åt den helige Josef? fortfor
Francesco försåtligt.
— Det vet jag ej.
— Jag skall fråga pater Ambrogio,
när han kommer till vespern i afton.
Finns en sådan kyrka bör du sitta där,
tycker jag. — Francesco gjorde sin
eljes sträfva stämma honungslen och
fortsatte — du vet väl hvilken tur det
medför att tigga vid sin namnes kyrka.
Men Giuseppe hade redan
genomskådat Francescos bakslughet och
svarade otåligt.
— Jag sitter mycket bra här. Och
finns verkligen en kyrka helgad åt
madonnans jordiska make, är den nog
inte öppen mer än en gång i veckan.
Och hvem kan väl lefva af att tigga
vid en stängd kyrkdörr, när det gifs
så litet vid en, som ständigt är
öppen.
— Lefva, brummade Francesco. —
Hvarför skall just du lefva 1
— Det är en stor synd af dig att
önska mig döden, och madonnan, som
ser och hör allt, skall säkert straffa
dig därför. — - På tonfallet i Giuseppes
röst hördes, att han redan i förväg
gladde sig åt Francescos blifvande
straff.
Denne blef skrämd och allvarligt
fruktande, att madonnan på ett eller
annat sätt ytterligare skulle visa
honom sitt misshag, skyndade han sig
att så vänligt som möjligt säga:
— Jag önskar dig allt godt och
jag skall gärna bedja fem pater och
fem ave om dagen för dig, blott du
flyttar till en annan kyrka.
Giuseppe smålog nedlåtande åt det
barnsliga förslaget och visade därmed,
att han icke ens ansåg det värdt att
t&gas i öfvervägande.
Francesco sväljde sin harm och teg
en stund, därefter började han ånyo.
— Hur kom du på den förflugna
tanken att sitta vid en kyrka, där det
ges så litet, att det aldrig räcker
åt en?
I stället för att svara frågade
Giuseppe :
— Afundas du mig?
— Den milda himladrottningen och
alla helgon bevare mig för en sådan
dödssynd 1 inföll Francesco ifrigt. —
Jag afundas ingen ... nej ingen 1
— För öfrigt inser jag inte alls
hvarför du själf skall sitta här, menade
Giuseppe, som ville hämnas alla de
smädeord, den andre slungat mot
honom. — Du har ju intet lyte.
— Jag är gammal och hårdt
pröf-vad af olyckan, sade Francesco.
— Åh du är ej stort äldre än jag,
och så är mitt ena öga borta.
— Du har två starka armar i stället,
— Och mitt ena ben är ett
trästycke.
— Än sedan 1 Kan inte en man
vid din ålder draga kring gatorna med
en orgel på en kärra och förvärfva sitt
bröd på anständigt sätt? Hvarför
kommer du egentligen hit? Är det för att
tränga ut en medkristen och taga
brödet ur hans mun?
— Jag är lika god kristen som du
och tjänar helst madonnan och
helgonen genom att uppfordra de
förbigående till barmhärtighet just här,
platsen passar mig. — Och Giuseppe
grinade elakt mot sin medtäflare.
— Du en god kristen, sade
Francesco hånfullt. — Visa då det genom att
afstå den där soldon, som nyss föll i
din hatt, åt mig.
— Slanten är min och kan således
aldrig blifva din. Jag spottar på dig
och väntar blott att afunden skall
kväfva dig.
— Och du är en hedning hemfallen
åt girighetens fördömliga last. Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
