Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1903 - De båda tiggarne. Studie af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall evigt brinna i skärselden och
aldrig se de saligas boningar.
Ordbytet mellan tiggame urartade
snart till en hetsig dispyt om hvem,
som var den mest rättrogne och
sålunda bäst förtjänade madonnans nåd
och de förbigåendes allmosor.
Efter hand tröttnade Giuseppe och
låtsade ej höra något, men Francesco
fortsatte hela eftermiddagen att
brumma om socialister och gudsförnekare.
Och icke blef hans humör bättre däraf,
att han glömde gnälla som vanligt, så
att flere kyrkbesökare gingo förbi
honom utan att gifva något.
Emellertid var vespergudstjänsten
slutad och kyrkvaktaren i sin fotsida,
mörkblå rock med den röda
knappraden beredde sig att stänga
ytterdör-rarae. Medan han höll på därmed
linkade Giuseppe in i kyrkan doppade
flngrame i vigvattnet och stänkte på
sina paltor.
— Jag skall visa dig, att jag är
bättre kristen än du, sade han,
triumferande och haltade förbi sin
träto-broder.
Francesco såg argt efter honom,
gick i sin ordning in, tog vigvatten
och knäböjde för guds moders bild.
Han ämnade äfven göra det för alla
helgonen i tur och ordning, ty han
önskade skaffa sig bundsförvandter i
striden mot Giuseppe, men
kyrkvaktaren, som var en brutal karl, bad
honom maka sig i väg ju förr desto
hellre, han ämnade ej gå där halfva
natten för en gammal tiggares
dumheter.
Francesco hasade sig ned till
dörren och stannade. Med sina skumma
ögon såg han bort mot koret, där
skymningen gömde madonnabilden för hans
blickar och endast lät Jesusbamet på
dess arm framträda som en ljus,
hoppgifvande fläck ur allt det skumma
randt omkring. Så såg han upp mot
taket, hvarest några svaga solstrålar
kämpade en fruktlös strid mot mörkret,
som ljudlöst tassade fram ur vinklar
och vrår och redan tagit sidokoren i
besittning. Och så gjorde han
korstecknet åt den lilla evighetslampan vid
madonnans altare och gick från
mörkret därinne ut i den milda skymningen
på det stora torget.
— Det skall nog visa sig, hvem af
oss två som är den bäste kristne,
kno-tade han. Och därmed föresatte han
sig att noggrannt bedja minst tio
»pater noster» hvarje morgon samt att
med alla upptänkliga medel göralifvet
surt för den ovälkomne konkurrenten.
Nästa morgon infann han sig
tidigare än vanligt och redan innan
Giuseppe hunnit sätta fram sin stol
började han.
— Francesco var ett mycket,
mycket större helgon än Giuseppe.
— Men Giuseppe var madonnans
make och det är för mera än allt
annat.
— Det återstår att bevisa, inföll
den helige Franciscus’ namne, som så
länge skubbat sig mot en kyrkvägg,
att han lärt sig några teologiska
spetsfundigheter.
Giuseppe höjde föraktligt på axlame
men svarade ej. Han tycktes hafva
föresatt sig att icke gräla med den
andre och teg envist hela dagen, fastän
Francesco gjorde upprepade försök att
draga in honom i en dispyt.
Och i likhet med den dagen gingo
många följande. Francesco knotade
och bannade, medan Giuseppe gjorde
stora ansträngningar för att hålla
läp-parne slutna. Till slut förlorade han
dock tålamodet och hvarje skällsord
från Francesco besvarades med två
liknande af Giuseppe. De bägge
gub-barne grälade snart med en ifver, som
kom dem att glömma allt annat. De
beskyllde hvarandra för de svåraste
brott och de gnällde i kapp, så snart
någon gjorde min af att gå in i kyrkan.
— En sådan koipstämma du har,
hånade Giuseppe, hvars röst var
fulltonig och som för den skull
afunda-des Francesco hans pipande organ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
