Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1903 - De båda tiggarne. Studie af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Francesco skrattade belåtet det var
åtminstone en fördel framför den
andre.
Om en stund skrek han ilsket:
— Att du icke blygs, din skamlöse
hedning 1 Skall du sträcka din ruttna
trästump så långt fram, att goda kristna
måste snafva på dem. Den där lilla
flickan nästan stupade . . .
— Ja, men hennes mor gaf mig tre
soldi, afbröt Giuseppe jublande.
Sedan den dagen höll han träbenet
utsträckt rakt framför sig, medan
Francesco vanställde sin röst, så att dess
hesa gnisslande skar genom märg och
ben. På så sätt förflöt sommaren
under de två tiggarnes ständiga gnabb, och
alltid började och slutade de med att
disputera om hvem af dem, som var
den mest rättroende. Och hvarje kväll
stänkte Giuseppe vigvatten på sig och
Francesco knäböjde för madonnan
bedjande henne gifva sig ett säkert bevis
på sin huldhet. Hvari detta skulle
bestå viste Han ej, men därom skulle
säkerligen den heliga guds modern
upplysa honom i sinom tid.
En dag uteblef Giuseppe och
Francesco, som så nyfiket sneglade utåt
torget, att han alldeles glömde sina
sysslor och därigenom gick miste om ett
par soldi, för hvilket han lofvade sig
att hafva den frånvarande i minnet,
tackade innerligt madonnan, emedan
hon hindrat den andre från att komma.
På tre dagar visade Giuseppe sig ej.
Först sent den fjärde väcktes
Francesco ur sina angenäma drömmerier
föranledda af att veta sig ensam om
att leda människornas tankar på
gif-mildhetens prisvärda dygd och den
däraf orsakade dubbla vinsten för egen
räkning, genom stötame från Giuseppes
träben. Francesco hälsade icke och
flere timmar iakttog han en butter
tystnad. Men under eftermiddagen,
när det en stund var tomt i kyrkan
och inga besökare väntades före ave
Maria, gick han in och frågade
Madonnan mellan fyra ögon, hvarför hon
vredgades så på honom, att hon
tilllåtit den andre komma åter.
I detsamma hostade Giuseppe otäckt
utanför och ljudet däraf trängde ända
upp till koret och nådde den
knä-böjandes öron. Francesco sporde den
heliga guds moder förtroligt, ifall det
skulle utgöra svaret på hans fråga
och som han hoppades att så var,
blinkade han menande mot bilden med
barnet på armen och tackade varmt
för hennes visade intresse, han kände
till, att lungsot är en svår sjukdom,
och han visste, att vintem med regn
och slask stundade.
Och ånyo gingo några dagar under
isande tystnad, medan Giuseppe
hostade och Francesco belåtet smålog hvar
gång det inträffade. Så sade Giuseppe
oväntadt en förmiddag:
— Jag är bättre kristen än du.
— Måtte den lögnen kväfva dig,
morrade Francesco.
— Du är en dålig människa och
en ännu sämre kristen, sade Giuseppe
envist. — Och du vandrar farliga vägar.
Du tog nyss emot en kättares gåfva.
— En kättare? — Francesco
hvisslade föraktligt. — Hur vet du det?
— Han gjorde ej korstecknet, när han
trädde in i kyrkan.
Francesco betraktade noga det nötta
tvåsoldistycke han höll i sin hand men
kunde ej finna något märkligt i dess
utseende. Och när främlingen som
likgiltigt slängt det i hans hatt, vände
tillbaka, synade han äfven honom.
Allt angaf att han var en resande
ut-länding, men Francesco låtsade ej se
det utan påstod, att en blind på både
drägt och hållning borde märka,
hvilket misstag Giuseppe af elakhet och
afund begått. Sedan grälade gubbarae
flere timmar om, huruvida det var
farligt att mottaga en turists allmosor
äfven ifall denne ej gjorde korstecknet
innanför dörren. Francesco ansåg sig
vara segrare i striden, emedan
Giuseppe började hosta till den grad, att
han ej förmådde säga något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
