Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1903 - De båda tiggarne. Studie af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som likväl ett svagt’ tvifvel insmugit
sig i hans själ, häjdade han följande
dag pater Angelotti som förrättade
morgonmässan i kyrkan och sporde honom
om saken.
Patera var en välvillig man och
menade, att de svårigheter djäfvulen lagt
i de rättroendes väg genom att skapa
kättare till utseende lika alla andra
hindrade deras skiljande från sanna
kristna, men Madonnan, som mer såg
till uppsåtet än själfva handlingen,
skulle säkerligen ej dömma så strängt,
ifall Francesco felade utan afsikt. En
bestämd utsago ville den gode patera
emellertid ej afgifva utan tröstade
gubben med, att hur stor synden än var
ägde modren kyrkan absolution för
allt.
Francesco tackade ödmjukt för det
goda rådet, af hvilket han drog den
slutsatsen, att endast mynt, som voro
sä klumpigt förfalskade att deras
ut-prånglande medförde risk, borde
undvikas. Och förvissad om Madonnans
särskilda beskydd bad han Giuseppe
upphöra med sitt kält och ej försöka
skrämma en gammal man med dylika
påhitt.
Giuseppe svarade ingenting på
Fran-cescos anförande, som efter vanan
af-slutades med en vald samling
skällsord och tillvitelser, men längre fram
på dagen vände han sig till pater
Mamertino och frågade honom om
hans tanke angående denna invecklade
sak. Pater Mamertino var ung och
hetsig, han fördömde strängt det orätta
i att mottaga kättares almosor och
varnade Giuseppe för det farliga däri.
Stolt öfver att hafva fått rätt, sade
Giuseppe detta åt sin trätobroder, men
Francesco trodde obetingadt på pater
Angelottis ord. Giuseppe höll lika
starkt på den unge prästens utsago och
grälet mellan gubbarne flammade upp
på nytt.
När de skymfat och okvädat
hvarandra flere timmar sade Francesco
slutligen:
— Hur menar du, att vi skola göra,
ifall en kättare till exempel kastar
två soldi på golfvet? Vill du kanske
låta slanten ligga och fresta ett litet
oskyldigt bara att taga upp den och
sålunda vandra raka vägen till de
osaligas boningar? Då är det väl
bättre, att jag för den köper bröd af
bagaren eller grönsaker från
frukthandlaren och därmed underhåller min kropp
och genom min åsyn och min stämma
tvingar människorna till barmhärtighet.
Det är en god gärning, som
säkerligen väger upp den lilla synden att
använda den fördömde kättarens
penning.
— Du är inne på en farlig väg,
sade Giuseppe ogillande. — Fråga
pater Angelotti om igen, ty jag vill icke
döma dig i detta fall.
Francesco flinade och förklarade att
han visst icke ämnade besvära den
gode patera med saker af så
underordnad vigt. Han såg gärna, att
andra lade något i fattigbössan, men
själf ville han icke skryta ens med
kättares pengar, och talade man vid
prästerna gafs blott ett svar: »lägg det
i fattigbössan.»
— Jag är mycket bättre kristen än
du, påstod Giuseppe. — Jag skulle
aldrig taga upp ett sådant mynt från
marken och föl le det i min hatt,
kastade jag med afsky bort det.
För Francesco lät det som en
hä-delse och han mumlade förargad
några ord om den lede frestaren och
hans talrika handtlangare på jorden.
Men Giuseppe sade om igen.
— Jag är bättre kristen än du.
Och som han aldrig tröttnade att
upprepa sitt påstående började det
göra verkan, så att äfven Francesco
såg efter, att den som gifvit honom
en slant, tog vigvatten eller gjorde
korstecknet. Men det var omöjligt att
kontrollera den saken, ty de båda
tig-garne voro än mera upptagna af att
kontrollera hvarandra.
Francescos afund växte till hat allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
