Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - Glädjens sociala betydelse. Föredrag af professor Gabriel Tarde. (Ur »La Revue Bleue»). Öfversättning af P—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlen att tillgå, men uppgifterna, som
skola lösas, blifva allt ledsammare, allt
mera ur stånd att väcka intresse. Och
det är därför, som man icke sjunger
och icke hvisslar, hvarken i de
moderna fabrikerna eller i tjänstemännens
byråer, som man gjorde i de gamla
kvarnarne, i landtgårdame och i bo*
darne förr i världen.
Och låtom oss noga bemärka detta:
medan arbetet blifvit enformigare för
alla människor, hafva behofven för
hvar och en blifvit mångfaldigare,
framför allt har behofvet af omväxling
i förströelser tilltagit. Gifven akt på
denna sällsamma motsats: våra
arbeten röra sig i en ständig kretsgång;
samma uppgifter återkomma efter ett
mer eller mindre långt uppehåll.
Våra behof gå också i en regelbunden
följd och inträffa periodiskt det ena i
samband med det andra. Det vore
således af vikt för allas vår
gemensamma trefnad, att det rådde
samverkan och tilltagande öfverensstämmelse
i dessa båda liktidigt roterande
funktioner. Men långt därifrån — medan
fordom handtverkaren liksom bonden
rörde sig i en vidlyftig och
omväxlande krets af arbetsuppgifter, har denna
nu märkbart dragit sig ihop och
förenklats; den moderne arbetaren har
att hvarje dag börja på nytt samma
oupphörliga serie af sysslor, medan,
hvad bonden angår, verksamhetens
hjul — med olika sysselsättningar alla
dagar och alla årstider — icke gör
mer än ett hvarf om året. Arbetaren
i forna tider lefde däremot i en
mycket trång krets af behof, och denna
har nu betydligt utvidgats. — Det
ligger något onaturligt i detta. Det är
ett krångligt problem, som framställer
sig till lösning. Hur skall man bära
sig åt för att försona de sociala
motsatser, som ligga i denna arbetets
växande tendens till enformighet och
mänsklighetens ökade begär efter omväxling ?
Fourier tycks vara den ende, som
insett frågans vikt ■— eller en därmed
likställd frågas — men han har icke
lyckligt besvarat den i sin utopi om
»det lockande arbetet» (travail
attra-yaat) d. v. s. ett arbete, som går i tur
och omväxlar timme efter timme,
hvilket är stridande mot lagen för arbetets
specialisering och tillgodoseendet af de
individuella fallenheterna. En enda
lösning erbjuder sig, påtvingar sig till
och med. Då vi icke kunna
väsentligen minska enformigheten ki arbetet,
kunna vi åtminstone till en viss grad
förkorta dess långvarighet och förlänga
ledigheten för arbetare af alla slag.
Och det är uppenbart, att fritiderna
börjat ökas öfverallt — i form af
fridagar, tjänstledigheter och förkortade
arbetstider. Denna lösning blir dock
ofullständig utan en magisk formel,
som bör läggas därtill och som utgör
den verkliga nyckeln till gåtan —
association — association i tusende
former, såväl för ett bättre användande af
fritiden som för ett bättre ordnande af
arbetet.
I våra dagar är det icke längre i
gemensamheten vid arbetets utförande,
som arbetarne i allmänhet finna den
förströelse, hvaral de äro i behof.
Ännu mindre är det i striden eller
kriget, liksom de stålklädde riddame
fordomtima; det nutida kriget saknar
all tjusning, och om striden eller
kriget samhällsklasserna emellan skulle
komma att förklaras, så blefve detta i
sanning sorgligt. Det är sålunda
utanför kriget och utanför arbetet, som
nutidens människor hafva att söka sin
glädje. Denna är att finna under
fritiderna från arbetet och synnerligast i
de tusende tillfällen att vara
tillsammans, som gifvas dem genom de
många olikartade föreningar, hvaraf de äro
medlemmar — föreningar för
gemensamt skydd och utveckling af
arbetets rätt, föreningar för arbetarens
uppfostran i intellektuellt och moraliskt
hänseende, musikaliska föreningar,
litterära föreningar, föreningar af alla
slag... Arbetet blir, som sagdt, allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
