Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - Glädjens sociala betydelse. Föredrag af professor Gabriel Tarde. (Ur »La Revue Bleue»). Öfversättning af P—s - Skaldens kärleksbref. Af Edgar Turner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer och mer tråkigt till sin natur —
ja — men det blir mer och mer en
allas angelägenhet, och det är en stor
ersättning.
Det är på så sätt, som glädjen skall
under det 20 seklet göra sitt inträde
hos arbetame, hvilka det 19 seklet
gjort frie, men icke glade. Det 2o
seklet skall utveckla associationens regim
öfverallt, i mångfaldiga, allt omfattande
former. Och det är faktiskt, att
hvar-je nytt sällskap, som bildas, ger
anledning till uppkomsten af en högtid,
af en periodiskt återkommande fest —
så att när sällskapens antal
mångdubblas, måste festerna ökas i samma mån,
medförande ett allmänt godt lynne åt
hela den civiliserade världen, hvilken
fördystrats af en öfvergående pessimism.
Låtom oss hoppas det. Ty glädjen är
en god rådgifvare, och vi
nutidsmänniskor äro mer än våra förfäder i
be-hof af ett godt humör, för att kunna
lösa de hvarje dag skarpare
motsätt-ningame i våra sociala förhållanden,
hvilka äro långt mera invecklade och
motsägande än i någon föregående tid
och samhällsordning. Den allmänna
glädjen är den pålitligaste garanti för
den sociala freden. Den födes genom
harmoni och öfverensstämmelse i
samhällsförhållandena eller den skapar
själf öfverensstämmelse och harmoni.
Den utesluter våld och förtryck.
Af-unden och hatet, äfven segrande, äro
aldrig glade. Godheten ler, äfven
besegrad. Ty — som I väl förstån —
den glädje, hvarom jag talar, är den
sant mänskliga glädjen, icke rofdjurets.
Glädjen följer icke med nödvändighet
rikedomen, ty man kan vara glad till
och med i eländet — i det
gemensamma, broderligt delade eländet. Men
glädjen är enighet och styrka.
Glädjen är tron på sig själf och på andra,
tron på lifvet. Man torde invända, att
ett godt lynne — hvilket är glädjen i
småmynt — äfvensom glädjen själf,
förutsätter glömskan af många
vedervärdigheter — glömskan af så mycket
bekymmer och elände, som omge oss,
för att icke nämna glömskan af våra
egna olyckor och felsteg, af orättvisan,
af döden. Men glädjen är just —
och ännu mer än glömskan —
läkemedlet mot allt detta onda. Glädjen
är vänskap och hopp, och vänskapen
och hoppet äro det bästa, som finns
på jorden.
P—s.
SKALDENS KÄRLEKSBREF.
Af EDGAR TURNER.
TNet var i Bryssel, i auktionsrummen
^ vid Leopoldgatan, som följande
händelse tilldrog sig. Min vän var
engelsman, liksom jag, men han hade
länge vistats i landet och hade
förvärf-vat en infödings smak för belgisk konst
samt hade så småningom blifvit
samlare. I katalogen funnos åtskilliga
lockande nummer, sådana som
originalmanuskript, första upplagor, gamla
gravyrer o. s. v. Min vän var
närvarande i hopp att kunna komma öfver
några af de senare och jag hade följt
med blott för att fördrifva tiden under
min semester. Vi hade kommit tidigt
och medan vi väntade på att
auktionen skulle börja, sågo vi igenom
katalogen, hvarvid han underhöll mig med
upplysande anmärkningar om diverse
nummer.
— Detta nummer bör bli af intresse,
sade han, i det han visade mig en rad
på första sidan: »Vår kärl ekssångare
Guitines kärleksbref.» — Som du kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
