Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - Skaldens kärleksbref. Af Edgar Turner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ske påminner dig, såldes Keats’ bref
för icke länge sedan i London och en
af edra versmakare skref en klagosång.
Guitine var icke såsom skald jämförlig
med Keats, men han besjöng sin
kärlek till Jetta Peterol med samma
passionerade glöd som den andre sin till
Fanny Brawne. Er versmakare hade
rätt — det är hårdt, att, därför att en
man gifvit världen en del utaf sin själ,
skall världen göra anspråk på att fä
genomleta hela hans innersta; men de
nyfikna äro icke blyga, och — — ja
detta nummer blir säkert intressant. —
Det kommer att bli en häftig strid om
brefven, menar du, sade jag.
— Ja, antagligen; Guitine är just
nu ganska populär. Kvinnorna hafva
upptäckt, att han skref såsom de i sina
bästa stundejr tänka, och hans sångmö
var i sanning kvinnligt öm. Den där
lille mannen, som står vid bordet —
han med glasögonen menar jag —
kommer säkert att få dem. Han är
professor vid universitetet och tänker
kanske redan på att använda dem i
en artikel i någon literär tidskrift. Själf
utan känsla, skall han kritisera den
känsla, som i dem finner uttryck. Han
har redan skrifvit många ovänliga ord
om Guitinemoralen; brefven skola gifva
honom ny anledning därtill.
Ett ögonblick betraktade jag
professorns hårda, magra anlete och
beklagade den aflidne skalden. Sedan, då
auktionsförättaren stigit upp på sin
plats och börjat försäljningen, lät jag
mina blickar fara från den ene till den
andre af de närvarande. De flesta
voro män, — antikvitetshandiare eller
tillfälliga köpare; men här och där
funnos kvinnor rustade med katalog
och penna, och ibland dem fanns en,
hvars klädsel och hela uppträdande
intresserade mig ända till nyfikenhet.
Hon stod nära oss och knäppte otåligt
upp och igen sin handske; jag såg att
hon var vacker, men nästan alltför
elegant klädd och alltför mycket
juvel-prydd.
— Vet du, frågade jag min vän,
hvem den unga flickan är, som står
litet till höger om oss?
Han såg ditåt, ryckte litet på axlama
och sade: — Ja, det är Marie
Car-bara, en af aktriserna vid den nya
teatern. Denna säsong rider hon om
morgnarna med baron Dégremont —
den nästa kommer hon troligen at trida
med någon annan. Hon är ännu blott
en mera obetydlig aktris, men — du
ser själf hennes kappa och spännet,
hvarmed den knäppes. De äro alla
lika, dessa vackra sångerskor och
dansöser: alla älska de solsken och
fjärils-tillvaro. Hvad som lockat henne hit,
vet jag ej, och ej heller hvad sona gör
henne så otålig. Kanske fattas det en
tafla i hennes boudoir, och baronen
har varit nog litet ridderlig att låta
henne själf skaffa den. — De där
Lo-uis-vasema gingo för ganska lågt pris.
Men nu komma Guitine-brefven och
de skola säkert inbringa mera.
Auktionsförrättaren talade om
skalden, om hans kärlek till Jetta Peterol
och hans verser till henne. Åter
blickade jag från den ena till den andra
i rummet. Många syntes föga
intresserade af den lilla bundten gulnade
pappersark, men några sågo verkligen
ut som om de ämnade bjuda.
Professora lyssnade till auktionsförrättarens
ord och log nästan hånfullt; andra,
som visste mindre än professorn,
lyssnade med mera ödmjukhet; Marie
Car-bara hade upphört att leka med sin
handske och lät den ena handen lätt
hvila i den andra, På mademoiselle
Carbara såg jag längre än på de
andra; hon hade ett allvarligt uttryck i
sina vackra ögon, ett uttryck, som hos
mig väckte en tanke.
— Det är icke en tafla, som lockat
hit Marie Carbara, sade jag till min
vän. Det är brefven. Se på henne.
— Ja, hon intresserar sig
synbarligen för dem; kanske du har rätt
Kvinnorna börja, såsom jag redan sagt,
att läsa och beundra Guitine; och —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
