Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - Stackars Maggi. Skiss af Gerda Wall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långt uppe i trappan hörde Maggi:
»Att du alltid ska bära dig så
tos-sigt åtl Jag säger dig, barn, att om
du inte tar dig till vara, så går det
rakt på tok för dig. Är det rim och
reson att vara så nyfiken på en
främmande, att du bara ställer dig att
hänga och glana i köksfönstret och
låter allt förfaras? Det var vfll för att
se på frökens hatt, kan jag tro, och i
kyrkan går du för hvar eviga söndag
— säger du åtminstone — men aldrig
ser jag, att du är en bit bättre, sen
du hört ett Guds ord.»
Maggi rådde inte för att hon måste
skratta, och, det blef till och med
högt, när äfven Elisabeth log.
»Ja, se mamma och jungfrur», sade
kusinen förklarande och öppnade
dörren till Maggis rum.
Under tiden hade fru Carolina fått
Amanda att snygga till sig.
»Nog vore det bättre för en fattig
tös som du att köpa sig litet
linnekläder, så du hade till rena ombyten
hvar söndag, än sidenband och bjäfs»,
kunde hon inte underlåta att förmana,
då hennes förkrossande hånfulla blickar
fäste sig på de gröna rosetterna.
Amanda rörde sig och gick, som
om ingen talade till henne.
Till sist hade äfven fru Carolina
själf varit ute på verandan och sett
efter att inte tösen glömt gafflar och
glas som vanligt, då hon ändtligen
fick en smula andrum och satte sig i
salssoffan för att pusta ut. Att få
middagen i ordning var hennes värsta
stund på dagen, Hon arbetade i en
nervös öfverretning, som gjorde, att
när allt var färdigt kände hon sig
riktigt yr i hufvudet och hade alls ingen
aptit. Men så var hon också känd
för sin matlagning! Det medvetandet
låg henne som bomull kring hjärtat,
så ofta hon tänkte därpå.
Men denna gång flög leendet endast
som en mycket flyktig sky öfver
hennes ansikte, som åter drog sig
tillsammans i alla sina veck kring de rör-
liga läpparna och kisande ögonen.
Synbarligen var hon starkt upptagen
af något. Men hennes tankar måtte
denna gång icke ha gällt Amanda, ty
då hon med falkblickar såg sig om i
rummet märkte hon icke, att
människan inte sopat under skåpet, och att
bordduken inte var ruskad. Under
många suckar drog hon upp ett
till-skrynkladt bref ur fickan och bredde
sorgfälligt ut det på bordet.
Nog brukade hon alltid säga, att det
var en lycka för de mödrar, som
endast hade döttrar, ty se, en präktigare
flicka än Elisabeth och en, som gjort
sin mor mer glädje, det fanns väl
ej. När hon tänkte på sina söner
däremot, både Johan och Magnus — Ja,
Magnus var nu död, och Johan —
Gud vet. hur han tog sig fram i
Amerika! När hon tänkte på hur vilda
och oregerliga de varit och allt hvad
de haft för sig, bad hon Gud bevara
hvarje mor från att få en son. Men
att nu Maggi, som var flicka, skulle
komma bekymmer åstad, det tyckte
fru Carolina var riktigt den upp- och
nedvända världen. Och hon, som ändå
alltid prisat Sofia så lycklig 1 Men
människan spår och Gud rår. Ett trotsigt
sinne måste böjas, och Guds vägar äro
mångahanda. Dessutom var ju Maggi
bara barnet och skulle väl i Herrans frid
taga råd af förståndigt och gammalt folkl
Nu hade hon fått glasögonen pub
sade och riktigt på näsan.
Inledningen om kafferepet och själfva
borgmästarinnan och gamla fru Lindblom,
som kommit med
namnsdagsblom-mor,och vårstädningen och vårtvätten
brydde hon sig inte om. Men tänk,
att arbetsfolk var så dyrt i Norrland 1
Femtio kronor för en tvätt hemma,
det var ju förskräckligt 1
Se här stod det. Stackars Sofia!
Fru Carolina fick sin mest
bekymrade min och läste:
»Du, som själf är mor, skall helt
säkert förstå mig, när jag nu ber dig
om råd och hjälp för min Maggi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
