Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - Stackars Maggi. Skiss af Gerda Wall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här har nämligen kommit en ung
notarie Knut Winbladh till
häradshöf-ding Thureson, en ung spelevink och
alla flickors förklarade förtjusning. Du
förstår väl redan, hur sakerna stå, och
du förstår väl också, att en mor, som
älskar sitt barn och ser hennes hjärta
snärjas allt mer af en man, som icke
är henne värdig, och för hvilken det
hela blott är ett tidsfördrif, måste åse
detta med oro. Så mycket mer som
Maggi i herr Winbladhs förman,
härads-höfdingen, en solid och aktad man,
har en varm och uppriktig beundrare,
som vill det bästa för hennes framtida
lycka och ställning. Icke så att
härads-höfding Thureson formelt anhållit
om Maggis hand, men jag tror mig
dock på goda skäl förstå, att detta är
hans innerligaste önskan. Du förstår
med huru mycket större sorg jag, som
snart är gammal och dessutom så
sjuklig, måste se, hur Maggis håg allt mer
vändes till denne herr Winbladh, om
hvars äfventyr och excesser under
studietiden de mest blamerande rykten
gå. Han kan dessutom ej på många
år tänka på att försörja en hustru och
gifva henne ett godt hem, och en så
lång väntetid är jag dessutom rädd för
att deras kärlek ej skulle uthärda.
Väl är naturligt, att man i
ungdomen svärmar, men unga flickor tro så
lätt, att detta svärmeri är mera värdt
än det är, och jag hoppas och tror
nog, att Maggi skall inse detta. Men
lättare går ju dock att glömma, om
man kan fä komma bort från allt det,
som gömmer några minnen. Ett ber
jag dig likväl om. Tala aldrig med
Maggi om detta bref eller försök att
inverka på henne. Låtsa, som om du
ingenting visste, och låt henne roa sig
så mycket hon kan».
Fru Carolina satt i djupa
funderingar. Jo, detta var annorlunda, det, än
i hennes ungdom 1 Det lät annorlunda
än hennes fars: »Du gör, som jag vill,
och därmed bastal» Hon hade gråtit,
hon, på sin bröllopsdag, så mycket
man kan gråta, och hennes August
visste också hvarför. Hon mindes nog,
hur han kurerat hennes gråt och
hjär-tesorg, men annat till karl måtte han
då i alla fall ha varit än denne
härads-höfdingen l Inte ha farligare rival än
sin stackars fattige notarie och så ga
där och vela och inte uppträda
morskare. Men se, nu för tiden skulle
allting vara så intressant med så
mycket tvifvel och resonnemang. Tog han
flickan, så nog blef det bra. Nog
fick hon annat att tänka på med hus
och hem än sådana flaxhattar som
Winbladh.
»Godmiddag I godmiddag, fru
Beckman 1» sade en lång gestalt, som
bockande visade sig i dörröppningen. Hans
svarta och gnistrande ögon öfverforo
oroligt rummet, medan han talade, och
han log knapphändigt.
»Å, är det doktorn? Är doktorn
redan hemma?» ropade fru Beckman
förskräckt och for häftigt upp.
»Ja, redan hemma från min
promenad, och posten i fickan — som
vanligt».
Själfironisk, men belåten drog han
upp ur fickan på sin illa medfarna
rock en stor packe tidningar och
visade henne.
»Ja, doktorn är då som en riktig
klocka med sina promenader och sina
tidningar hvar eviga dag», svarade fru
Beckman. Hennes ansikte myste åter
i yttersta välvilja mot denne hennes
äldste, rike och mest bortskämda
inackordering. Beskäftig och utom sig
af brå<ftk& vek hon ihop alla
bref-arbtn.
»Inte någon af oss gamla
stallbröder härute brukar just klicka i våra
vanor», svarade han, så skälmaktigt
en Hamletsmask kan skämta, och gick
ut på verandan, där han började gå
af och an med häftiga vändningar.
Han måtte vara vid godt humör i
dag, tänkte fru Beckman, i det hon
skyndade ut i köket, så fort hon kunde,
Med Maggi skulle det nog bli bra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
