Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - »Arbetaren 416 Fogel.» En scen från en dödsbädd af Arvid Bunge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säng tar han genast en fryntligare och
vänligare ton.
Sjukh.-läk. Hur mår gubben i dag?
Hostar han?
Sjukv.-korp. Ja, regementsläkare.
Sjukh.-läk. Jaa, jaa — men han
äter?
Sjukv.-korp. Ja, regementsläkare.
Sjukh.-läk. Jaa det är märkvärdigt.
416, lyfter hufvudet: Jaah.
Sjukh.-läk i talar fundersamt, men
väntar ej svar på sina frågor:
Nå, gubben ä vaken nu? — jaa
jaa — gubbens kamrater fråga mig,
hur gubben mår, och då säger jag,
att ibland är gubben ganska kry, men
ibland är han dålig. — Jaa, jaa nu
har febern sjunkit. — Jaa, jaa, kanske
gubben repar sig när allt kommer
om-kring. — Jaa, gubben får ju sin
konjak? Jaa, jaa, och gubben ä inte
hungrig?
416. Neej.
Sjukh.-läk. Nej, nej, jaa, jaa —
det är nog något tillfälligt. — (Går,
åtföljd af svärmen af
sjukvårdskorpra-ler och sj ukvårdssoldater.)
En stund därefter kommer en
sjuk-vårdssoldat in med middagsmålet, och
då gubben sofver sätter han ned
brickan på bordet, hvarvid
fältandaktsboken slår i golf vet. Gubben rycker
till och tittar upp.
Sjukv.-sold. Jaså, ni ä vaken. Här
ä lite mat (reser honom häftigt upp
och sätter ett bräde bakom ryggen)
Stöd ryggen emot nu. — Så, skynda
sej nu då. — Här har han lite mjölk
kvar. Fanjunkarn har glömt att skrifva
upp gubbens ägg, så han får inga i
dag. Å konjaken ä slut i buteljen
så han får vänta tills di köper igen.
Den gamle äter och spiller då och
då i sängen. Efter maten insomnar
han åter.
En löjtnant från fortifikationen
kommer in med rask och säker gång.
Lång och mager, iförd kollett och hvita
linnebyxor, de leriga skorna lämna
tfter sig grus och smuts för hvarje
steg han tar. Skarpa, bruna ögon och
markerade, energiska drag. Går främ
till sängen och säger högt, nästan i
kommandoton:
Goddag, 4161
Den gamle spritter upp, ser sig
förskräckt omkring, men rätar ut kroppen,
när han får se löjtnanten, och sträcker
ut armarne längs sidorna som stode
han i gif akt.
416. Goddag löjtnant 1
Löjtnanten. Hur mår han?
416 har fått en redigare, säkrare
ton i rösten, tyckes kunna uttrycka
sig lättare:
Åjo, löjtnant, men jag har inga
krafter.
Löjtnanten. Ja han har feber ännu.
416. Ja jag har feber, men inga
svåra plågor.
Löjtnanten. Känns det något svårt
åt bröstet, lungorna? Ä de tungt åt
bröstet?
416 har slappnat till, men ligger
fortfarande i gif akt.
Hvafalles?
Löjtnanten. Ä de tungt att andas?
416. Jo det går ganska bra.
Löjtnanten. Hostar han då.
416. Ja hostan sträfvar allt ännu.
Löjtnanten. När får han komma
upp då? Har doktorn sagt de?
416. Ja, ja får komma upp, ja,
doktorn har varit här.
Löjnanten skarpt: Har doktorn sagt
om han får komma upp?
416. Neej.
Löjtnanten. Ja då får han väl ligga
då. Go middag.
416. Go middag, löjtnant.
Går i det han mönstrar de sjuke i
sängame där han passerar förbi.
De nyss solbelysta träden få en
kallare, ödsligare grönska, genom ett par
öppna fönster hör man löfvens oroliga
och nervösa, irriterande rassel under
blåsten. Gardinerna darra under
luftdraget.
Det blir mörkt. En svart molnsky
insveper allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
