Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - »Arbetaren 416 Fogel.» En scen från en dödsbädd af Arvid Bunge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvalfull och tryckande lägger sig
tystnaden öfver sjuksalen, det blir en
stum oro hos de sjuka.
Allt samtal upphör. Moln hopa
och sänka sig på himmeln.
Den gamle har kastat af sig sitt
täcke i sömnen, och hans håriga,
smutsiga och magra ben röra sig
krampaktigt. Han gnider fingrarne mot
handens insidor, och svetten pärlar
öfver hans panna.
Som trumpethvirflar piskar haglet
mot plåttaket.
Plötsligt reser sig den gamle upp.
Han måste upp — han vill springa
sin väg — han skall arbeta — nu
genast. Han förlorar ju två kronor
om dagen — kanske sin plats.
Skrik och oro i salen: Gubben
springer sin väg! Tag fast honom.
Nerv-feberskonvalescenten faller i
konvul-sioner.
Ett par sjuk vårdssoldater komma
inrusande, lägga honom med våld i
sängen och hölja öfver honom, hvarefter
den ene springer för att tillkalla
sergeanten.
416. Du får två kronor om du
släpper mej — du får min konjak; du —
släpp mej du — du — släpp mej.
Tr. ser g. kommer raskt in: Såå ja,
ligg still nu farbror. Hur mår han.
416. Snälla sergeanten, nu måste
jag upp och arbeta. Vi ha hela
staketet kvar, å så körbanan.
Tr. serg. Såå ja, ligg nu ner
farbror, det blir nog bra. Snart får nog
farbror upp och arbeta. Farbror
kanhända får den afundade lyckan att
arbeta på det staket i Herrans
lustgårdar, som utestänger de onda och
dåliga från paradiset, som skiljer
getterna ifrån fåren.
416. Nej, nej — det ä staketet
vid Löfudden sergeant, det är de.
Släpp mej sergeant — släpp mej för
djäfvulen. — (Söker slå till sergeanten).
Så småningom mattas hans krafter
och till slut sjunker han trött tillbaka
i sängen och låter hölja öfver sig.
Tr. serg. Såå ja, farbror, såå ja.
Det är rätt att farbror gläder sig åt
den tanken att få sitta vid vår käre
Herre Jesus sida och bli en af de
rättfärdiga i Abrahams sköte. Där skall
han stråla i evig ära och afundas
af många.
416. Ja men snälla, goa
sergeanten, bara jag får lefva ett par år till
— bara ett par år till, sergeant.
Tr. serg. Ja men tänk hvilket
härligt lif uti Herrans paradisiska
lustgård, där f2r Berggren vandra i ädel
och skön gestalt, smyckad i sin
fromhets och renhets hvita kläder. Inget
arbete, inga bekymmer, och änglarne
skola lyda Berggren som en Herrans
sanne och ödmjuke tjänare.
416 inställsamt och listigt: Ja men
se sergeanten, kanhända ja ännu
inte är riktigt mogen för all denna
oändliga fröjd. Kanhända ja behöfver ett
par år till i denna jordiska
jämmerdalen för att blifva rätt värdig all
denna lycka.
Tr. serg. Herren Zebaoth
kanhända behöfver Berggren.
416 reser sig upp med jättelik styrka,
sliter sig lös och flaxar med armarna
lik en fågelunge som skall flyga ut:
Herre — Herre — bara ett par år
till — för din barmhärtighets skull —
bara ett par år till i denna
jämmerdalen ...
Sjunker ned igen och fäller hufvudet
bakåt mot axeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
