Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1903 - Folktron inom växtvärlden. En studie i gamla mälen. Af Elfkarlen - Träd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur stark vintern än var, fälde sina
löf före julafton, men så fort helgen
var öfver blef trädet bart. Sägnen
påstod att en drake fordom haft sitt bo
under eken och visst är, tillfogar
sagesmannen, att om någon djärfdes hugga
eller skära den minsta kvist af trädet
så öfvergick honom någon vanlycka.
Elfvorna dansade gärna nattetid
under lummiga ekar och där så skedde
syntes sedan rundt stammen liksom
tilltrampade gångar. I Bohuslän fanns
förr en helig ek; om en spån af den
lades på elden så kastades allt i
spi-seln — ved, kol, grytor — långt ut
på golfvet. På Dalgårds egor i
Alfs-högs socken, Halland, påträffades ännu
i början af förra århundradet Brudeken,
som mätte 15 alnar i omkrets vid roten
och var ihålig. Namnet skulle ha
kommit af att brudpar dansat därinne.
Äfven ekollonen ansågos ega
märkvärdiga egenskaper. En bohuslänsk
saga förmäler att man på en gård
därstädes fått en »byting» (trollbarn) på
halsen och för att bli denna
obehagliga inkvartering kvitt tog man och
kokade vatten i ett ollonkar under
ideligt upprepande: »Vi brygga för
kungen.» Bytingen såg en stund
stillatigande härpå, men slutligen utbrast
han:
»Mycket har jag hört,
mycket har jag sport;
nu är jag så gammal
som Tyveskog,
som är tre gånger hunnen,
upp igen runnen,
men aldrig har jag sett
bryggas i ollonskar
när de vänta kungen.»
Och den förbluffade trollungen gaf
sig hufvudstupa i väg från detta
besynnerliga ställe.
Bok (Fagus silvatica), förr allmänt,
numera undantagsvis på vissa trakter
kallad bök.
Enstaka stående bokträd ha af ålder
hållits heliga — och tillerkänts stor
läkekraft. Under en tudelad bok i
Böketofta ängar ej långt från Kågeröds
kyrkoby i Skåne hade allmogen
fordom, enligt en anteckning från
1600-talet, upprest ett kors till ära för
»Böketofta gud» eller den helande makt,
som bodde i trädet. Genom dess
delade stam drogos nämligen alla sjuka
bam och blefvo dessa då åter friska,
sedan man därjämte åt »guden» offrat
penningar.
Bland ryktbara bokar i landet
förtjänar nämnas Systrabokarne i Göinge
härad i Skåne. Där i närheten bodde
en gång ett folk med tre söner och
tre döttrar. I barndomen blefvo
gos-same spådde att de skulle mörda sina
systrar och i afsikt att förekomma detta
begåfvo de sig tidigt till främmande
land och återvände ej hem förrän de
voro fullvuxna. Men nu kände de
ingen och ingen mindes dem och så
togo de sitt tillhåll i ett stenrör, som
därför kallades Röfvareröret. Gingo
så en julmorgon de tre systrame till
ottan, då de tillfångatogos, vanärades
och dödades af bröderna, hvilka
naturligtvis icke visste om syskonskapet dem
emellan. På platsen, där detta dåd
skedde, växte sedan upp tre bokar,
Systrabokarne. Anmärkas kan att
denna sägen är lokaliserad på flera andra
platser såväl i Skåne som i Danmark,
men då ha alltid källor framvällt där
missgärningen föröfvats.
Äfven är att ihågkomma
Apostla-boken på Omberg, som från en stam
ursprungligen sköt tolf skott, men en
bonde, hvilken tyckte det vara både
synd och skam att förrädaren Judas
skulle sitta bland de andra lärjungame,
nedhögg en af grenarne. Följden blef
att mannen genast insjuknade och dog.
Denna utgång är särdeles betecknande:
oreflekteradt låter folktron hedendomen
segra öfver kristendomen. Bondens
gärning var ju förestafvad af den
vackraste, medeltidstypiska pietet, men det
hjälpte inte gent emot det faktum att
han förgripit sig på ett heligt blots-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
