- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
363

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1903 - Folktron inom växtvärlden. En studie i gamla mälen. Af Elfkarlen - Buskar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade sin plats på taket, hvarigenom
man trodde sig kunna skydda hus och
hem för ondt i allmänhet, men
isynnerhet för vådeld. Icke mindre flitigt
användes växten som läkemedel.
Fallandesjuka skulle bära på sig en knif
med skaft af ekmistel och hölls denna
i handen när anfallet påkom så gick
detta genast öfver. Mot andra plågor
bar man bitar af mistel hängande kring
halsen eller också gjordes ringar däraf
att sätta på fingrame. I rent
trollerisyfte nyttjades den mycket som
slagruta, men i så fall fordrades vissa
handgrepp, som endast de i kabbalas djupaste
hemligheter invigde kände till.

Ett exempel på den kraft sagorna
tillade misteln utgör följande sägen från
Visingsö. Där bodde en gång en jätte
Gilbert, som lärt sig trollkonst af
siaren och galdraren Kettil Rundske,
hvilken då bodde i Västergötland och vid
sina häxerier använde en runstaf, gjord
af mistel. På ön funnos den tiden
två höfdingar, af hvilka den å Borga
slott vidtalade Gilbert att genomgräfva
Visingsö och sålunda dela den i två
hälfter, men höfdingen på Näs slott
ville ej veta af detta och uppdrog åt
Kettil att hindra arbetet. Denne gick
nu på sjöbottnen från sitt hem öfver
till ön och tillropade jätten, som låg
under jorden och gräfde, att upphöra
därmed, men Gilbert trodde sig vara
lika styf som sin läromästare och
skrattade åt tillsägelsen. Då kastade
Kettil sin runstaf mot den ohörsamma och
när denne skulle taga emot med
händerna fastnade dessa vid stafven. Sade
så Kettil: »Sparka på kaflen och bit
däri, så skall du lossad bli,» men detta
Yar ett illfundigt råd, ty då Gilbert
följde det gick det på samma sätt med
tänderna och fötterna som förut med
händerna. Nu lade trollkarlen från
Västergötland honom på en tjurhud,
nedsänkte denne i jorden och band
jätten där med sejden: »Räknad ett
år för hvarje hår ur huden går, du
förr ej frihet får.» Så ligger Gilbert

ännu i djupet på Visingsö, fastnitad
vid mistelstafven, men det af honom
påbörjade gräfningsarbetet visas än i
dag vid öns sydöstra kust och kallas
Gilberts hål.

Misteln förlorar sin undergörande
förmåga om den hugges eller brytes
från trädet; därför skall den nedskjutas
eller med stenar kastas loss.

En Quniperus communis), skrefs på
1600-talet eeneträä, hvilken benämning
ännu förekommer i vissa landsändar.

Enen har varit bonden till
mångfaldig nytta, och han har förstått att
på olika sätt godtgöra sig dess bär,
barr, bark, ved och rotsaft. Ett
gammalt märke är: »Enen ryker (blommar)
och braxen leker.»

Dyster står denna buske på karga
backar och onda voro äfven de andar,
som man fordom tänkte sig fjättrade
inom dess stam. Att hugga enen kunde
vara förenadt med våda, ty dess
öfver-naturliga invånare hämnades vanligen
ett dylikt tilltag. Så gick det mannen
i österhanninge socken af Södertörn
illa, då han högg ned en en, ehuru
anden ifrigt bad honom låta bli; hans
sinnen blefvo från den stunden
förvirrade och slutligen hängde han sig —
i en envidja. Trollen höllo också gärna
till där ename växte tätt och när
allmogen tyckte sig se dylika endungar*
stå i ljus låga visste man förklara detta
såsom skenet af det guld pysslingarne
burit upp och lagt på buskarne för att
solas.

Ordstäfvet: »När alla enbär mogna
bli alla flickor gifta» är af mycket hög
ålder och påträffas redan i en skånsk
munkfascikel från n:te århundradet.

Törne (Rosa canina) har på grund
af sin vidsträckta utbredning många
provincialismer, såsom körne och
hyf-veltom i Skåne, tynne, njaupä och
naprebär på Gotland, hibentom i
Blekinge, njupetorn i Dalsland, nybetom
i norra Bohuslän, gjöpon och kypon
här och där i Göta rike, klonger,
klån-gon och klångerbär i Hälsingland. Som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free