- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
364

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1903 - Folktron inom växtvärlden. En studie i gamla mälen. Af Elfkarlen - Buskar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

synes afse dessa namn dels busken,
dels bären (nyponen). I gamla
handlingar frän medeltiden påträffas thyme
och på 1600-talet skrefs skogzroser,
julansbusks, villroser, julan, krunglor,
sömbutorn och hiuponboll. Isländska
benämningen är kumgurbrekkr.

I södra delen af landet, särskildt i
Skåne, tyckes törnbusken fordom stått
i en viss helgd, att döma af åtskilliga
dunkla sägner därom. Sålunda
berättas i en anteckning af år 1680 att vid
Karleby i Harj agers härad, Skåne, fanns
en dylik helig buske, som ingen vågade
pä minsta sätt ofreda och tillägges att
»han alltså stått orörd från urminnes
tider.» Törne, uppväxt på en kulle,
har vanligen haft en saga i släptåg och
Nicolovius i sitt ypperliga kulturella
arbete »Folklifvet i Skytts härad»
(Skåne) säger att »den yxa fick vara
mycket stålad, som skulle våga afkvista
dessa träd. Merendels föll den person,
som fört den, i någon svår sjukdom
kort därefter.»

På töraet liksom på enen sola
trollen sitt guld vackra vårdagar och ser
det då ut som buskame stode i eld.

Höll man en tömkvist öfver en
döende så blef denne fördömd. Detta
dystra mäle härstammar från Danmark
och sagan uppger att när riddaren Nils
Ebbesen från Norre Riis år 1340 i
Randers mördade sitt fäderneslands
förtryckare, »den skallige grefven», Gert
af Holstéin, slog han den i själatåget
liggande tyrannen med en törnkvist i
ansiktet, »så att djäfvulen storskrattade
bakom panelen.»

Kvesved (Solanum dulcamara), hvars
olika landskapsbenämningar äro:
mat-ledskvistar i Västergötland, villbär i
Värmland, pukaris i Halland, trullbär
i Södermanland, ormbär i Östergötland,
galenbär i södra Skåne, bosört i
Blekinge. Växten kallas på isländska
kveisugras (febergräs), på grund af dess
nytta mot febrar. En författare från
1587 har namnet natskatta och i
slutet på j 600-talet påträffas namnen besk-

söta, skogzrankor, qwesved och
qwes-bär.

Till att förgöra boskap ansågs förr
i världen denna buske särdeles lämplig
och ännu så sent som inemot 1830
inställde sig en bondgumma vid ett
ting i norra Västmanland och anklagade
en grannkvinna att ha förtrollat hennes
ko, så att djuret tvinade bort.
Tillfrågad hur hon ämnade bevisa detta
framlämnade hon några knippor
kvesved, som hon hittat bland fodret i sin
lada och förklarade att den andra af
illvilja smugit dit detta för att skada
hennes kreatur. Hade det varit 150
år förut, när häxepidemien rasade som
värst, kunde det ha gått illa för
svaranden, men nu fick naturligtvis den
klagande parten vända hem med
oför-rättadt ärende.

Enligt fornnordiska sagan ägde denna
buske rusgifvande egenskaper. Sålunda
säges att när Ammoder jarl under
Sverres birkebeinarfejd slog Färöhirden
Hjalm Tocke »till dödssår och bane»
på öreting visste han dagen därpå intet
därom, »ty han var allt rusig af kveisu
och förde dårlig ordan i högbänk.»

Snöbollsbusken eller olvon (Vibumum
opulus) med diverse provinsialismer,
gällande dels hela växten, dels bären,
såsom: ulftry (Nerike), olgonträ
(Småland), ugglerönn (Blekinge), ullarönn
och illenaträ (Skåne), hålsbär
(Väster-och Östergötland), ulfbär
(Södermanland), kvalkäbär (Gotland), kålkon (Fåiö)
och fågelbär (Upland). I äldre
dokument hålsbärsträ och olgonträ.

Denna buske har alltid haft dåligt
rykte bland allmogan, väl förnämligast
beroende på den urgamla
föreställningen att olvonet hörde trollen till.
Växten hade ursprungligen varit helgad
den tyste Vidar, denne egendomliga
företeelse i asamyten, till hvilken aldrig
något offer blifvit tändt, aldrig någon
bön ställd, och ändå ansågs
betydelsefull nog att få öfverlefva Ragnarök och
regera i den nya världen. På gränsen
emellan Midgård och Jotunhem grep

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free