Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1903 - Prinsessan af de Gyllne Öarna. Af Edgar Saltus. Öfversättning för Varia af A. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mit i tillfälle att bli presenterad för
Mary Asher. Det var hennes skönhet
som lockat mig att göra hennes
bekantskap ; men hennes väsen hade
någonting ännu mera fängslande. I all
hennes älskvärdhet fanns det någonting
som ovillkorligen höll på afstånd och
ingaf respekt. Och detta något låg ej
i hennes sätt, som var friskt och
flickaktigt, utan i den fasta öppna blicken,
inför hvilken jag flck en bestämd känsla
af, att om någonsin en flicka förtjänat
tillit, var det hon som stod framför
mig.
När jag så blott två år därefter fick
höra, att hon blifvit arresterad, stego
dessa intryck upp på nytt inom mig.
Misstanken mot henne upprörde mig
som en skändlighet. Och som jag just
då råkade befinna mig i Paris, beslöt
jag att vara tillstädes då målet kom
före.
Jag var icke ensam om denna
föresats. Sessionsrummet hade blifvit
stor-madt från gatan. På läktaren syntes
den anklagades närmaste, damer af
societeten, boulevardlejon, skådespelare
och magittratspersoner. Nedanför
skran-ket, vid journalisternas bord, i juryns
säten till och med hade brottslingar
och gathängäre trängt sig fram.
Atmosfären var kväfvande. Det fanns icke
plats att röra en arm. Salen gjorde
intryck af en arena: samma glupande
nyfikenhet, samma råhet, samma törst
efter blod. Paris’ patrask hade
öfver-svämmat lokalen liksom pöbeln i Rom
trängdes i cirkus. Och nu infördes
offret för denna församlings
skandalhunger.
Jag såg henne, när hon trädde in.
Hvarken förr eller senare har jag sett
ett uttryck af så ytterlig förtviflan.
Kvalen hade härjat hennes ansikte som
en frätande syra. Hon orkade
knappast gå, hon mera dignade än satte
sig ned på den anklagades plats. Det
var hjärtslitande, och trots auditoriets
råhet och skandalhunger förnams ett
sorl af medlidande. För mig var hennes
uppträdande oförenligt med någon
skuld. Det är en novellists ode att
nödgas fördjupa sig i allt, det ruskiga
lika väl som det intagande, och hvaije
verklig brottsling jag har iakttagit
inför domstolen har visat sig oförsagd,
antingen likgiltig eller trotsig. Men
Mary Asher var krossad, tillintetgjord.
Nära henne satt hennes
försvarsadvokat, en lång man med insjunkna
kinder, och på samma bänk upptäckte
jag också hennes far.
Anklagelsen lästes upp. Vid dess
slut vände sig domaren — en sjuklig
herre i karmosinröd fotsid ämbetsdräkt
— till den åklagade.
»Madame, haf godheten att resa er
upp. Ni är amerikanska. Er fader
är läkare. Af dessa papperslappar jag
här har framför mig, och som äro
ryckta ur er dagbok, vet jag att ni
gjorde er bekant med hans bibliotek.
Senare gifte ni er med herr de Cléry.
Ni äktade hvarandra af kärlek. Ni
följde er man till Paris, och under en
tid var allt mellan er endast
smekningar och honung. Men snart nog
började er man åsidosätta er.»
Vid denna punkt böjde den anklagade
sitt hufvud, där hon stod, och tryckte
näsduken hårdare mot sina ögon.
Hennes axlar skakade af tysta snyftningar.
Domaren fortsatte:
»Ni förebrådde honom hans
likgiltighet , och han försummade er ännu
mera. Det kom till tvister i era
tjänares åsyn. Vid ett tillfälle hörde de,
att ni utslungade hotelser mot honom.
Och kort därpå afled helt plötsligt er
man.
Er förtviflan var så hejdlös, att man
måste ge er morfin. Medan ni ännu
var under inflytande däraf, upptäckte
er svärmor bland era tillhörigheter en
del saker, som jag här har framför
mig. En af dem är er
anteckningsbok, i den beskrifver ni era
desillusioner, dag från dag. Jag vill inskränka
mig till två utdrag.
Det första är en kopia af ett bref,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
