- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
399

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1903 - Prinsessan af de Gyllne Öarna. Af Edgar Saltus. Öfversättning för Varia af A. M.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som ni tycks ha skrifvit till er man,
och lyder som följer: Om du anade

hvilka kval du låter mig undergå, så
skulle du gråta af skam. Du är icke
så förhärdad som du visar dig.
Åtminstone hoppas jag det ännu. Men om
du genota ditt handlingssätt
öfverbe-visar mig, att min förhoppning är falsk,
så skall jag icke gråta längre. Det
kommer att göra slut på mig. — Åh,
Maurice, kom tillbaka till mig, innan
jag gör något öfveriladt, ty eljest svär
jag dig, att en af oss måste dö. Jag
ligger vid dina fötter och anropar dig
om förbarmande, innan det blir för
sent. —

Det andra utdraget består af ett
enda ord. Jag bekänner att jag var
okunnig om dess betydelse, tills jag
fick se det här, men juryn skall
fastslå dess tolkning. Detta ord är
mus-carin. Hvad är muscarin, madame?»

I stället för svar skakade den
anklagade, som alltjämt stod med
näsduken för sina ögon, på hufvudet.

»Jag får icke förstå detta så, att ni
icke känner till det. Nej. Ni önskar
endast slippa svara på denna fråga.
Jag skall då svara för er. Muscarin
är ett gift. Dess verkan är
ögonblicklig. Betydelsen af att detta ord
förekommer i er dagbok, blir stegrad
genom detta andra föremål, likaledes
funnet bland edra tillhörigheter — ett
porträtt af er man. På baksidan står
med er handstil: Maurice, som skall
dö för min hand! —

Sätt er ned, madame.»

Den anklagade sjönk samman. I
salen, där dödstystnad rådt, utbröt en
så våldsam rörelse att domaren måste
hota att låta utrymma den.
Uppståndelsen fortfor likväl, och lade sig först,
då en procession af vittnen en för en
kallades fram till domarebordet. Det
var först vicomtens tjänstefolk, sedan
fackmän. En af dem intygade, att
muscarin icke efterlämnade några spår,
och att de läkare som deltagit i
obduktionen endast konstaterat svaga affarg-

ningar, som likaväl kunde förklaras ur
naturliga orsaker som motsatsen. Sedan
härpå sammanfattningen blifvit gjord,
reste sig Lefroid och vände sig till
juryn:

»Mina herrar!» började han.
»Under de år jag fört andras talan har jag
ofta varit nödsakad att pejla
samvets-djupen — ofta tämligen förmörkade —
hos mina klienter. Och jag har hos
kvinnor iakttagit en sällsam förmåga
att bestrida de starkaste indicier, att
förvända vittnesmål, brodera öfver fakta,
hitta på förklaringar, och att ljuga —
äfven för sin egen rådgifvare.
Sanningen att säga har jag ofta blifvit
nödsakad att behandla dem patologiskt,
och när diagnosen blifvit gjord, har
jag gång på gång förtviflat om deras
frikännande.

Men i närvarande fall har min
erfarenhet kommit till korta. Den dam,
som sitter här har icke haft några
historier att berätta mig, intet inbilladt
försvar, ingen af dessa sagor, som
kvinnorna bruka finna på och bekräfta så
ofta, att de sluta med att tro på dem
själfva. Denna dam har varit alltför
öfverväldigad af döden att akta på
lifvet, för mycket krossad för att hysa
någon fruktan. Mina herrar, de äro
mest hopplösa som hoppats mest. Min
klients förhoppningar voro så djupt
rotade i hennes väsen, att hon med
dem förlorat äfven sin själf be varelsedrift.

Hon tillbad sin man, och knappt
har han tagits ifrån henne, förrän hon
äfven får bära skulden för hans död.
Det är sannt, att hon förebrådde och
hotade honom. Men hvad är en kvinnas
förebråelser annat än vittnesbörd om
hennes kärlek? Hvad är hennes
hotelser annat än utbrott af hennes
vanmäktiga ömhet? Fastän en kvinna
beskyller en man som hon älskar för
hundra förbrytelser eller hotar honom
med hundra dödar, så vet han i alla
fall, att han endast behöfver vända
tillbaka till henne för att få full
absolution. »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free