Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1903 - Prinsessan af de Gyllne Öarna. Af Edgar Saltus. Öfversättning för Varia af A. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rekvirerat ett glas af samma utmärkta
österrikiska vin, öppnade jag
konversationen med att omtala, att jag haft
nöjet att åhöra honom under
rättegången mot madame de Cléry.
»Hon är min landsmaninna» tillade
jag. »Ni vet kanhända, hur det gick
henne sedan?»
I detta ögonblick skulle han just
föra glaset till sina läppar, men vid
min sista fråga ryckte han till så
våldsamt, att innehållet skvalpade ut på
bordet. Spöklikt blek förut, blef han
om möjligt ännu blekare.
»Mina nerver» mumlade han som
en slags ursäkt. »Ah» fortsatte han
med ett ansträngt försök att byta om
samtalsämne »ni är amerikanare.» Men
därpå reste han sig med ens från
bordet och lämnade matsalen.
Man reser till Marienbad för
fett-bildningar, till Teplitz for höftsjuka,
till Eichwald för neurasteni. På hvarje
annan plats skulle naturligtvis Lefroids
uppträdande väckt min förvåning. Men
på denna kurort — till hvilken en rad
nervattacker, gudilof icke förorsakade
af någonting svårare än baccarat, hade
förpassat mig — hörde dylika utbrott
nästan till god ton. Han har
öfver-ansträngt sig, tänkte jag, och utan att
vidare fasta mig vid saken, återgick
jag till min Voslauer och min fasan.
Men — om det nu berodde pä den
omständigheten, att vi båda voro
landsmän i ett främmande land, eller på
någon annan fördold orsak — allt efter
som säsongen skred framåt, utvecklade
sig min bekantskap med Lefroid, så
att det inom kort öfvergick till en vana
för oss att dricka vår Voslauer
tillsamman. Han var icke vidare meddelsam,
men det låg någonting i hvad han
sade. En dag hände det att en af
patienterna i etablissementet tog lifvet
af sig, som det för öfrigt rätt ofta
händer i Eichwald. Och den aftonen
var naturligtvis själfmordet det allmänna
samtalsämnet vid table d’hoten.
»Har ni någonsin känt er frestad
att försöka den utvägen» frågade
Lefroid.
»Hvem har inte det?» genmälte jag.
»Men två saker ha hvarje gång
besvarat mig för frestelsen: mitt intresse
för nationalekonomi, och min fruktan
för att det skulle göra ondt.»
»Ni måtte höra till Stendahls
beundrare.» Lefroids ögon forskade i
taket; men efter ett ögonblick tillade
han plötsligt, mera till taket än till
mig: »Madame de Cléry gjorde ett
försök.»
»Innan hon arrestades?»
»Sedan hon blifvit frikänd. Det var
då — men vänta — låt mig se.» Han
tvekade, lyfte sitt glas och drack, samt
började på nytt stirra i taket. »Jo
visst» återtog han. »Nu minns jag.
Det var så det gick till. Vid det laget
var hon färdig med lifvet, fullkomligt
färdig — eller rättare sagdt, hon var
färdig med kärleken, och för en del
kvinnor äro de två sakerna detsamma.
När hon hade mist den ena, visste hon
icke hvad hon skulle göra med andra.
Men då man är ung, äro
möjligheterna ännu oberäkneliga. Kärleken
återvänder till hjärtat som bladen
återvända till träden, så snart solskenet
börjar värma dem på nytt. Jag
föreställde henne detta, jag sade henne
allt som kunde, om icke trösta henne,
så i alla fall dämpa hennes förtviflan.
I början var det som att tala till en
död — till en drunknad, rättare sagdt,
hos hvilken det ännu finnes ett svagt,
hopp om vederfående. Hon hade sjunkit
ned i ett djup, där min röst knappast
nådde henne, i det skumma djup, där
lifvet förlorar sin form, sin färg, hvarje
gnista af intresse.
Jag hade föresatt mig att hon skulle
bli frikänd; och då hon blifvit frikänd,
föresatte jag mig att hon skulle lefva
upp på nytt. Och sannerligen, snarare
kanske tack vare hennes ungdom än
mina ansträngningar — såvida det icke
kan tillskrifvas en annan orsak, nej,
icke högre, hellre motsatsen: emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
