Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1903 - Vindkastet. Af Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINDKASTET.
Af HENNING von MELSTED.
T Tilsebo syntes ej längre annat än
* som en liten hvit prick långt
borta på kusten. Hafsvågorna mötte
kraftigt och lyfte med en skuff.
»Fall litet», sade älskaren.
»Nej, håll som vi håller; eljes får
vi ro hem», svarade den äkta mannen.
Det var frun som skötte rodret.
Hon svarade icke, men när några
minuter gått, föll hon sakta. Mannen
märkte det på molnen, som började
glida förbi masten. Han satt
bakåt-lutad framme vid fockskotet och såg
stillatigande upp mot himlen. Sjöarna
dunsade då och då mot borden. Han
satt med händerna löst knäppta
bakom nacken och såg uppåt. Det var
eftermiddag, man hade haft en tråkig
dag, då värmen varit mycket tryckande.
Vid middagsbordet hade det rådt en
obehaglig tystnad, och till kaffet hade
man rökt alla tre, utan att som
vanligt skämta. Man hade tegat. Hvar
tionde minut eller så hade någon sagt
något och de andra nickat eller svarat
med oartikulerade ljud.
Slutligen då det börjat blåsa upp,
kom man på den idéen att fara ut på
sjön, och nu bredde sig hafvet stort
som alltid omkring dem, och vågorna
larmade. Tyst flöto skyame öfver den
ljusblå himlen, medan vågorna porlade
och skvätte längs relingen af den lilla
kuttern. Myra var hvitmålad liksom
var den en del af villan. En hvit
villa och en hvit segelbåt hade varit
grosshandlare Aspes och hans frus
sommarnöje nu i tre års tid. Det här var
deras fjärde sommar på Vilsebo.
Namnet hade villan fått däraf att den
tycktes ha förirrat sig så långt bort från
stadens villakvarter, hvars stil den
imiterat. Grosshandlaren hade byggt den
själf och gifvit den som morgongåfva åt
sin hustru. Den byggdes ena hösten,
medan Aspe ännu var ungkarl. På
våren var den färdig, och då förlofvade
sig grosshandlare Aspe med fröken
Vema Elming och förde henne i
brudstol vid sommams inbrott.
De hade då känt hvarandra i tre
månader, tio dagar och aderton
timmar.
Om någon hade sagt åt Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
