- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
413

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1903 - Vindkastet. Af Henning von Melsted

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Aspe, att han sökt sig en hustru
till sitt nya hus och sina fina möbler,
skulle han kanske svarat med en örfil,
ty han var en man med noggranna
grundsatser och saknade icke den
resoluthet, som behöfs för att använda
sina kroppskrafter. Men om man
talat med honom om ungkarlars
lef-nadssätt och om huru de till slut bli
utledsna vid att ha blott sådana
personliga förbindelser, som ej innebära
någon allvarsam personlig förpliktelse,
om man talat med honom om det
verkligt goda i att icke kunna
fri-köpa sig från en förbindelse med en
kvinna utan att därigenom framkalla
skandal och ådra sig massor af obehag
och chikaner, så skulle han säkert ha
lyssnat med ogrumlad förståelse och
kanske äfven själf tillagt någon kort liten
anmärkning som ett saltstänk, ty
grosshandlaren var ingalunda renons på
kvickhet.

Men det hade icke alls fallit någon
in att ställa hans äktenskap under
debatt. Det föreföll så naturligt. Mannen
hade ju goda inkomster. Hans
ställning var om icke briljant så dock god
nog. Om han fått några pengar med
hustrun var mindre kändt, men hölls
icke för omöjligt. Hans giftermål gjorde
i det hela taget mycket litet väsen af
sig. Verna Elming var den tiden, då
hon blef förlofvad med grosshandlare
Aspe, hvarkcn vacker eller spirituell,
men hon såg rätt bra ut när hon kom
gående vid fästmannens arm. Och
när man talade med henne, gaf hon
fullkomligt förståndiga och angenäma
svar, så att i det fallet fanns det heller
Ingenting att invända.

Under sommaren spriddes familjerna,
som utgjort bådas umgänge, så att
pratet, som ju i regel uppstår, när
en välsituerad man gifter sig eller en
flicka med godt penningrykte faller
bort, egentligen aldrig hann samla sig
bli till någon starkare opinion.
Och när hösten kom och säsongen
skulle startas med Aspes som realiserade

möjligheter, önskade de flesta af
familjerna att trots förändringen fortsätta
umgänget.

De två ungas första vinter blef
därför rätt liflig. Under smeksommaren
hade de lefvat för sig själfva ute på
landstället och lefvat lyckligt. Några
dagar i veckan hade Aspe måst vara
inne i staden för att sköta sina afiarer,
men så ofta de voro tillsammans hade
de företagit långa turer och
genom-ströfvat trakten till lands och sjös och
lärt att känna hvarandra i så godt
som alla belägenheter. De hade många
egendomliga små äfventyr att berätta
på bjudningarne sedan under vintern.
Djärfva seglatser, långa ridter med
nummerhästar, cycleturer och mycket annat,
och det ansågs bevisadt, att Aspes voro
en triumf för det äkta ståndet. Så
hade några år gått.

Grosshandlaren var ej begifven på
spritdrycker och ordade aldrig om hvad
han hade emot sin hustru säsom män
eljes ha för vana att göra, när de
druckit något och tycka sig ha funnit
en vän som de kunna prata med. När
Aspe gjorde bekantskap med Ihlmann,
var han fullkomligt behärskad och
nykter, fastän det skett en natt på en
restaurant, och de hade icke talat om
sina personliga förhållanden, men för
resten om allt möjligt annat, och när
de skulle skiljas vid Aspes port, hade
Aspe bedt Ihlmann upp med sig för
att dricka whisky och språka ännu en
stund. Och Ihlmann hade icke låtit
truga sig. Därtill var han för det
första för väluppfostrad, och för det
andra intresserade han sig för hem.
Han hade fått en viss öfning i att
uttyda dessa drömmar, som människorna
kalla sina hem. Hans umgänge
omfattade ett ansenligt antal familjer, och
hans kännedom om människor
understeg i alla händelser icke det normala.
Kom så därtill, att hans hälsa nätt
och jämt var så god att han icke gick
alldeles fri från grubbel, utan tidtals
ansattes af bestämda själssmärtor, var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free