Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1903 - Franska hustrur och mödrar. Bearbetning af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musslinsslöja, inneslutande figuren frän
hjässan till fotabjellet.
Då den första nattvardsgången är
öfver, börjar undervisningen, läggande
mera arbete på modern än lärjungen.
Hon för henne till de skilda lärarne,
emedan lektionerna blifva billigare på
det sättet. Som hon ej vill förtaga
henne all förströelse, ledsagar hon
flickan till sina unga väninnors hem eller
går att promenera med henne i de
offentliga trädgårdarna. Under
mellanstunderna lagar och syr hon hennes
kläder. Då kvällen kommer och
barnen äro i säng, har modern ingen
styrka kvar för annat än sin »Figaro»,
så att de kurtiser och intriger, med
hvilka hon är så frikostigt öfverhopad
af romanförfattarne, helt enkelt äro
omöjliga.
I de familjer, där fadern sköter
någon affår, utgör hustrun hans bästa
bokhållare, vanligen hans kassör.
Hustrurna äro utomordentligt intelligenta
och fyndiga, särskildt skarpa i att
af-sluta köp och ackurata i räkenskaper.
De utgöra sina mäns kompanjoner i
hvarje afseende och det är
märkvärdigt att se, huru de komma ut med
en sådan mängd göromål. Det egna
jaget synes alldeles lämnadt å sido
och om klen hälsa kommer på tal,
utgör detta aldrig något hinder för
hvad de ha att göra för sina barn
eller sina män, utan nämnes endast
som ett obehagligt ackompagnemang
till den nödvändiga tröttheten utan
tanke på att begagna den som en
ursäkt för försummelse.
Få samma sätt prisgifva fruarna ur
de högre klasserna sin hälsa för att
föra sina döttrar ut i societeten, då de
äro giftasvuxna. Och om det sättes i
fråga, att sådana sena timmar äro
förstörande för dem, som absolut behöfva
ett lugnt lif, blir svaret en blick af
förvåning och utropet: »Men det kan
inte hjälpas. Det måste så vara! Min
dotter måste begagna hvarje tillfälle
att bli gift!» Och äfven om hon skulle
dö på kuppen, går modern på, natt
efter natt, tålande hvarje kroppslig
svaghet och hvarje lidande. »Det
måste göras!»
Fullständig uppoffring af det egna
jaget för ett gifvet ändamål — eller,
hvad kanske är mera anmärkningsvärdt,
fullständig glömska af sig själf — är
det märkliga grunddraget i den
franska kvinnans natur, utvecklad genom
exempel och uppfostran.
Damer af den högsta rang, hvilka
synas vara mest upptagna af
lättsinniga nöjen, utöfva hjältemodiga
handlingar af barmhärtighet på det mest
oväntade sätt. Hospitalet för
kräftsjuk-domar, innehållande de mest
fasaväc-kande och vämjeliga exemplar af denna
motbjudande sjukdom, besökes
regelbundet af höga damer, som ha sina
särskilda dagar, då, enhvar i sin tur,
de sköta såren med egna händer.
Stora släkter, som bo på sina gods,
hafva särskilda dagar i veckan, då
döttrarna sköta sårnaderna bland de
omgifvande bönderne. Mödrarna i
sådana familjer undertrycka energiskt
hvarje sjuklig känslosamhet. »Hvad
skall du duga till i framtiden, om du
ej kan kommendera dina känslor?»
utropade en vördnadsvärd markisinna,
som såg ut som om hon stigit ned
från ramen ur en af familjeporträtten
i sitt slott. En annan icke mindre
förnäm dam tog en kall vinterkväll in
ett stackars tiggarbarn, hvilket hon
skötte om och hvars tillstånd var så
vämjeligt, att hennes fysiska kraft ej
kunde stå ut därmed, utan hon blef
våldsamt sjuk. När jag berömde
hennes barmhärtighet, utbrast hon nästan
med indignation: »Huru! Då vår herre
tvättade sina lärjungars fötter, skulle
ni då vilja se mig rygga tillbaka från
att göra hvad som är nödigt för ett
stackars eländigt barn bara för en
känsla af afsky ?»
Men vid sidan af sådana drag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
