Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1903 - Styfmorsblomman. Af Alida Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del finnes en skarp böjd ledgång (fig.
5 B. 1.) Fruktämnet är stort och
rundadt (fig. 5. fr.)*
De fem ståndarne stå i en krets
omkring pistillen. Strän game äro
mycket små, och hvaije knapp har på sin
spets ett rödbrunt hinnaktigt bihang.
(Fig. 6 b.) Såväl detta som själfva
knappen har på sidorna fina hår, som
gripa in i de närgränsande bihangens
och knappames hår, så att det hela
bildar omkring fruktämnet och stiftet
ett rör, ur hvars öppning stifthufvudet
sticker fram.
Från de 2 nedersta ståndarne utgå
2 långa och smala bildningar, en från
hval- ståndare, (fig. 6 n.) De börja
vid knappames yttersida och sträcka
sig in i den nyss omtalade sporren
på det nedra kronbladet (se fig. 1 n.),
Deras funktion är att afsöndra honung,
hvilken samlas i sporrens spets.
Färgen på styfmorsblommoraa är
vanligen violett och gul i olika
nyanser. Men äfven röda violer
förekomma. Färgernas fördelning och styrka
är dock olika hos de olika formerna,
så att mycken omväxling råder. Hos
en form är den violetta den
öfvervä-gande, hos en annan den gula. En
form har starka och lysande färger, en
annan matta och bleka.
Men äfven en och samma
växtin-divid kan ha blommor af olika
utseende. De blommor, som komma fram
om våren och försommaren, äro större
och färgstarkare än de, som från samma
stånd framkomma på högsommaren.
— Blommans ålder medför också en
växling af form, storlek och färg. Den
unga nyutslagna blomman är nämligen
helt olika den äldre. Hon är mindre,
har en mera rundad form och bleka
färger. Först så småningom får hon
samma storlek, färgstyrka och lång-
• Det torde vara öfverflödigt att nämna,
att i följd af blommans hängande ställning
fruktämnet kommer att ligga högre än stif
tet och märket, och ståndarsträngame
högre än knapparne.
Fig. 2. Gren af Viola tricolor ä. b. äldre blomma;
u. b. ung blomma; fr. frukt.
sträckta form, som de äldre blommorna.
(fig- 2 )
I denna rika mångfald af färger är
det dock något, som återfinnes hos
alla styfmorsblommor oberoende af
deras ålder, den tid på hvilken de
uppträda eller den form de tillhöra. Det
är en gul fläck, som sitter vid basen
af det främre kronbladets skifva (fig.
3 h), och hvilken jämte några mörka
streck, som gå från nämnda bas
divergerande utåt bladets yta,- och jämte
några äfvenledes mörka streck på de
två mellersta kronbladen, utgör det så
kallade honungstecknet. Den gula
fläcken är som sagdt konstant hos alla
styfmorsblommor, de mörka strecken
kunna däremot saknas.
Som namnet antyder, tjänar
honungstecknet att ange närvaron af honung.
Det visar ock vägen därtill, ty det
sitter just vid ingången till
ståndarrö-ret, som i sin ordning leder in till
sporren, honungens förvaringsrum. Af hela
denna anordning förstår man, att
blomman är afpassad för insektspollination.*
• Med insektpollination menas frömjölets
öfverförande genom insekter från en blom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
