Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1903 - Styfmorsblomman. Af Alida Wester - Papagenos hustomtar. Ett studentminne af Johan Levart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver leden, böjer -sig uppåt och på
samma gång lyfter upp märket, som
härigenom undviker all beröring med
insekten.*
Egendomligt nog blir emellertid
styf-morsblomman, som genom hela sin
anläggning så bestämdt är tillpassad
för korsbefruktning och genom
särskilda inrättningar är skyddad för
själf-pollination, mången gång hänvisar till
denna senare. Insekterna flyga ofta
likgiltigt förbi henne trots hennes
lockande skönhet och utan tvifvel goda
honung. Orsaken härtill är, att det är
förenadt med ett visst besvär att
komma in i ståndarröret med dess trånga
öppning och nå honungen i sporren,
och detta besvär tyckas ej insekterna
vilja underkasta sig.
Annu värre än förbiseendet af det
goda styfmorsblomman har att bjuda
på, är doclc, att vissa insekter
bemäk-tiga sig honungen genom att bita hål
i sporren. Det är små steklar, hvilkas
sugrör är så kort, att det ej når ned
i sporren, då de begagna den vanliga
och tillåtna vägen, som på detta sätt
gå till väga. Märkvärdigt nog anfalla
de blott helt unga blommor, hvilkas
honung ej blifvit utsugen, något som
* Den förut omtalade märkesläppen
bidrager ock i sin mån att hindra
själfpolli-nation.
kan vara förhållandet
med de äldres.
Äfven en fluga tar
honung direkt från
violens sporre; men
som hon ej kan bita
i anseende till sina
mundelars beskaffen- Fig% <5. En af d« nedre
het, begagnar hon sig
» * ® , . * k. knappen; b. knap.
af de hål andra insek* pens bihang; n. det ho-
ter stuckit däri och n<5-
jer sig förmodligen med hvad dessa
lämnat.
En skalbagge går ännu längre i sina
onda förehafvanden än de nu
omnämnde insekterna; han äter upp
såväl kronblad som ståndare.
Det är förut sagdt, att blomskaftet
är böjdt på violen och därigenom
förorsakas blommans hängande ställning.
Dock ändras detta med tiden. Allt
efter som frukten utvecklar sig, rätar
blomskaftet upp sig så att det vid
fruktens mognad är alldeles rakt(fig. 2).
Denna fruktens upprätta ställning är
särdeles nyttig för fröspridningen.
Frukten, som är ett fröhus, brister nämligen
upp genom 3 långsgående sprickor i
väggen, och fröna slungas ut. Ju friare
och högre läge frukten når, ju längre
kunna naturligtvis fröna spridas
omkring.
PAPAGENOS HUSTOMTAR.
ETT STUDENTMINNE af JOHAN LEVART.
Ckulle den man, som är den s. k.
^ hjälten i nedanstående historia ännu
lefva, så hoppas jag att han förlåter,
att jag blottar detta kapitel ur hans
dolda lif i andevärlden. Trampar han
fortfarande denna syndiga jord och
andas han ännu samma luft som vi,
så hoppas jag äfven för hans egen
skull, att han kommit till en klarare
insikt angående de dunkla makter, som
drifva sitt spel »under medvetandets
tröskel» eller att han åtminstone
numera skådar dem i skönare och ädlare
gestalter än på den tid han bjöd mig
göra sällskap in på spökeriemas
dim-höljda vildmarker.
Han var ganska axelbred med starkt
framskjutet bröst och en för öfrigt
mycket själfmedveten hållning. Han
hade ett stort lockigt hufvud och
ansikte, som ömsom hvilade i olympiskt
lugn, ömsom bredde ut sig till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
