Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1903 - Papagenos hustomtar. Ett studentminne af Johan Levart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden ha de blifvit mer och mer
kitsliga af sig och unna mig hvarken rast
eller ro. Men nu har jag beslutit att
knäppa dem. Jag skall lära dem hvem
de ha att göra med, och det så det
hvisslar om öronen på dem.
Och Papageno gjorde en betecknande
åtbörd åt Nya Testamentet.
Konversationen afstannade. Jag för
min del kände, uppriktigt sagdt, ingen
lust att fortsätta, och den andres mystiska
satser började mer och mer öfvergå till
ett otydligt mumlande. Han försjönk
tydligen allt mer och mer i själslifvets
dunklare schakter.
Så småningom försvann han under
täcket, och jag rullade ihop mig så
bekvämt som möjligt på den något
uppsluppna och skräpiga soffan samt
inslumrade ganska snart med ungdomens
fria sorglöshet.
Efter en obestämd tidrymd vaknade
jag dock åter och skådade mig
omkring med förbluffelse. Omgifningen
föreföll mitt sömniga öga sällsam och
obekant, och det dröjde en god stund,
innan jag fått klart för mig hvar jag
egentligen befann mig.
Nattvinden tycktes ha stillnat af, och
endast svagt förnams löfvens prassel på
andra sidan gatan. .Månskenet flöt i
rika floder in i det stora rummet, lekte
i blida strimmor öfvcr det enkla
bohaget och bildade en sällsam gloria
kring det lurfviga hufvudet på kudden
därborta i träsängen.
Jag vände mig på andra sidan på
mitt enkla läger och försökte somna på
nytt, men det gick inte. Det var kallt
i rummet, ty min värd var af den
åsikten, att människan borde ha så
pass mycken värme inombords, att hon
slapp slösa bort för mycket pengar på
den dyrbara veden. Jag huttrade och
frös ordentligt, jag gick upp på
upptäcktsfärd efter något extra plagg att
hölja öfver mig, fann intet, kröp åter
ihop på soffan och började buttra ånyo.
Genom min hjärna gledo ånyo de
underliga sagorna om Jakob och Jo-
hannes, som brukade sitta på bokhyllan
och blåsa eld i min värds ömtåliga
samvete. Jag spejade mig omkring
mycket noga för att upptäcka dem, mitt
öga letade i taket, på väggarne, i alla
de skumma vrårna, där skuggorna lekte
sin mystiska lek, men jag fann intet.
Då slöt jag ögonlocken och konstruerade
upp dem i min fantasi. Jag såg två
mycket små och mycket bredaxlade
män, knappast en aln långa. De buro
röda lufvor och långt, grått skägg.
De hade små, listiga ögon, jackor af
fårskinn med skinnet inåt och bastanta
långstöflar, som voro alldeles rödslitna
ty de hade inte blifvit borstade på
hundrade år. De nickade förstående
mot hvarandra, blinkade och småmyste,
de stampade och gestikulerade, knöto
händer och räckte långa näsor,
skrattade så deras små magar hoppade som
gummibollar, skakade hufvud, så håren
flögo på ända och skäggen svängde
som vispar i mjölkbunkar.
Jag såg de små männen så lifligt,
att jag nästan kände mig frestad att
ge mig i samspråk och skaka hand
med dem, jag kände mig så vänlig att
jag ville le, nicka, blinka, småmysa,
stampa, gestikulera med dem, skratta,
skaka hufvud, knyta händer, räcka lång
näsa som de. Jag fick en så stark
förnimmelse af att de verkligen sutto där
borta på hyllan, att de just nu fattade
tag kring sina knän, skuttade ned på
golfvet och började hoppa kråka fram
mot min soffa, att jag förskräckt åter
slog upp ögonen och stirrade ut i
rummet–––––––
Det låg tyst och månbelyst som förut,
och bortifrån det lurfviga hufvudet i
träsängen hördes de mest fromma och
redbara snarkningar, så att förmodligen
både Jakob och Johannes ansågo det
föga lönt att börja spöka i denna natt.
Trots att jag själf kände mig mer än
lofligt kuslig till sinnes blef jag smått
förargad på min värd öfver detta hans
brutala sätt att störa stämningen.
Då hörde jag plötsligt en röst ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
