Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Domaredansen. En gammaldags historia af Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sågs emellanåt af magistern med sitt
uppehälle.
Då patron Ekegård kom underfund
med, att han under sitt tak hyste ett
ögonvittne till februarirevolutionen, var
emellertid frihetens timme slagen för
diplomaten. Den unge mannen fick
på maten en föreläsning om
demokratiens fördömlighet och den absoluta
nödvändigheten af
ståndsrepresentationen, som instiftats af Gud och
hvarigenom vårt land underbarligen
bevarats för sådana stunder, som skakat
det öfriga Europa.
Efter frukosten spelade hela
sällskapet krocket, och på eftermiddagen
dansade man. Och det vardt morgon och
afton den första dagen, innan han
visste, hvart den tagit vägen.
Men när middagsklockan nästa dag
ringde, utbad han sig af mamsell
Agnes platsen midt emot henne vid
fönsterbordet. Hon rodnade och svarade
tveksamt, att han skulle ha det
trefli-gare vid det stora bordet, men han
flyttade i alla fall sin stol midt för
henne.
Det blef likväl föga taladt emellan
dem. Han nöjde sig med att betrakta
hennes smala, framåtlutade hufvud med
det benåde kastanjebnma håret, de
mörka ögonfransarna, den barnsligt
fylliga, veka munnen, som började
darra, när hon kände hans ögon
riktade på sig.
I solnedgången tog hvar och en af
herrarna sin dam under armen, och
hela sällskapet promenerade, sjungande
några gamla folkvisor, till en liten
kulle, vid hvars fot fanns en källa,
som åtminstone vissa tider på året
visat sig som en undergörande
kärleksdryck. Folket på trakten brukade
samlas där Johanniskvällen, ochdådrucko
de parvis på samma gång ur
bleckmåttet.
Teologen stod och höll det fyllda
måttet i handen, men alla flickorna
nekade skrattande att dricka med
honom.
Mamsell Agnes, som stod något
afsides med sin kavaljer, såg ut som om
hon gärna velat säga något, som hon
ej kunde få fram. Diplomaten frågade
henne, hvad hon tänkte på.
Med ett hjälplöst och rörande uttryck
i ögonen sade hon:
»Ni, som har varit i Paris, ni måtte
veta mycket om kärleken?»
»Nej, ingenting», svarade han hastigt.
I detsamma började informatorn
deklamera ett par af Nicanders sköna
och smältande dikter. Han föredrog
dem med djup känsla, och det kom
tårar i ögonen på honom själf under
det han läste. Några af sällskapet
kunde icke återhålla små utrop, och
en af herrarna sjönk ned på knä,
öfver-väldigad af solnedgångens prakt.
Under lifliga samtal återkommo de
två och två till gården och sist
»riddaren af fönsterbordet», som teologen
sedan med spetsig betoning kallade
attachén.
Innan han gick upp på sitt rum,
meddelade denne patron Ekegård, att
han mottagit ett oförmodadt bref af
största vikt, som nödgade honom att
redan i morgon bittida fara bort.
Den joviale kannstöparen beklagade
att så genast behöfva mista sin
intressantaste gäst och hoppades få återse
honom inom ett par dagar.
Det var den första kvällen på
sommaren, som var så mörk, att man
föredrog att stanna inne efter aftonvarden
— så mycker mer som det regnade,
ett långsamt och mellankoliskt
augustiregn, som låg utanför fönstren likt en
dimma. En af mademoisellerna
föreslog, att man skulle tända lampan,
men de andra menade, att man borde
sätta i gång någonting i skumrasket.
Informatorn berättade då en del
spökhistorier, men föll i misshumör när
han märkte, att nästan ingen hörde på
honom, utan att de i stället hviskade
med hvarandra i soffhörnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
