Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Domaredansen. En gammaldags historia af Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då var det en röst ur dunklet som
proponerade domaredansen.
Man hade redan ställt upp sig i
ring; mamsell Agnes gick efter ett ljus,
och en af herrarne utsågs till domare.
Så stämde alla upp i det stora, låga
rummet, som fantastiskt belystes af det
ensamma vaxljuset:
Nu vilja vi begynna en domaredans
men domaren är inte hemma,
alla de–––-
Dörren hade gått upp, och någon
steg in i rummet med en bugning.
Ett par af deltagarne bröto ringen och
trängde sig bort mot den nykomne för
att se hvem det var; och så på en
gång ropade flera stämmor:
»Attachén I» Välkommen I»
»Och ni, som bara skulle vara borta
några dagar. Vi trodde knappt, att
ni skulle komma tillbaka i sommar»,
sade en af damerna.
»Sannerligen om jag själf trodde det»,
svarade den nykomne småleende, under
det han hälsade den ene efter den andre.
»Nu är det riddaren af
fönsterbordet, som skall gå till straff», ropade
magistern.
Och ringen slöt sig omkring
diplomaten, medan sången började på nytt:
Alla de som i domaredansen gå,
deras hjärtan skola brinna.
Det var honom, som stod inne i
ringen, som om hans tidigaste ungdom
och dess fantastiska drömmar vaknade
till nytt lif inom honom, när de gamla
orden åter ljödo omkring honom inom
dessa väggar.
Drifven af en obestämd impuls gick
han bort mot en gestalt i hvitt, och,
i det han stannade midt framför henne,
höjde han ljuset, som han bar i handen.
Har du drömt* om din käresta i natt
så skall du mot mig le.
I samma ögonblick lät han det
fladdrande skenet falla in i hennes ansikte;
och hon log.
Ett ljuft, tvekande, lycksaligt leende,
ett sådant, som drömmen ler och som
sedan blifvit honom förtroget. Men
under det hon osäkert såg honom in
i ögonen, böljade hennes läppar darra
och kinderna förlorade sin färg.
Han böjde sig ännu längre fram for
att berusa sig af detta leende, som
förrådde honom allt. Det fanns inga
andra i närheten, rummet var mörkt, och
endast kring henne föll en gloria af ljus.
Utan att någon hann fatta, hur det
gick till, föll ljuset plötsligt till
golf-vet, rullade rundt ett hvarf på mattan
och slocknade.
Ett par svaga utrop af förfäran
höjdes ur mörkret.
Men han tryckte för första gången
intill sig denna slanka, skygga, älskade
gestalt, som omslingrade hans hufvud
med sina skälfvande flickarmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
