Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Indianskt trolleri. Fri öfversättning för Varia af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sir Robert såg ned på henne. »Bort
med händerna 1» sade han som Glad*
stone. »Har. du då in te ett tecken
till vördnadskänsla i din ytliga
lekamen? Om du inte respekterade mig
som din broder, borde du åtminstone
ha hänsyn för att skämta med en
nyligen utnämnd adelsman, en ledamot af
parlamentet, en — en —»
»Se så, Bob», bad hon åter. »Sluta
att prata och få mr Sargent att säga
oss, hvad den där indianen säger.»
En ung, grannt utstyrd krigare —
»bock», som de kallas bland
indianerna — sprang fram och tillbaka
mellan det lilla sällskapet af hvita och
den större samlingen af indianer på
andra sidan om tältet. Han
gestikulerade och talade upphetsadt likt de
vanliga förevisarne, som känna, att
hans »under» icke är fullkomligt
upp-skattadt, och som håller på att
proklamera underverkets förtjänster. Ljuset
från elden, flammande upp då och då,
visade hans ansikte med sina arbetande
muskler och frappanta dekoration.
Emellan ögonen på pannan var måladt
i lifligt grönt ett ormhufvud. Kroppen
härtill krälade bakåt mot håret, visande
sig igen på halsen och vred sig till
slut i en knorr på indianens flämtande
bröst, hvilket framstack ur den röda
ylleskjortan. Den var utomordentligt
obehaglig som ett konstverk och gaf
mannen hans namn. Bakom honom
syntes hans fader, medicinmannen
Pipskaft, den mest framstående
medicinman i Blodnationen, krypande på
tält-golfvet, insvept i sin medicindräkt.
Sargent såg på tolken af halfblod.
»Hvad säger Målade Ormen»?
frågade han.
Pojkens ansikte vändes mot Sargent
med ett märkligt uttryck af blandadt
nöje och fruktan.
»Han säger, sir, att trollkarl
Pipskaft gör mäkta stor medicin och att
Målade Ormen ska bli stor
medicinman också, men att napiake (hvita
kvinnan) och de andra blekansiktena
inte tro, emedan de äro besatta af
onda andar. Han säger, att medicin
Pipskaft ska visa ännn större under
och bevisa, att Gitchi-—Manito har
sändt honom ett budskap.»
»Well, säg den skurken att skynda
på dål» fräste Sargent argt. Han var
rädd för, att miss Campbell hade känt
sig uttråkad, och blotta tanken därpå
gjorde honom orolig. Miss Campbeils
känslor hade hastigt blifvit af
hufvud-saklig vikt för Sargent.
När han betraktade henne, syntes
det honom högeligen förvånande, att
han blott känt henne en vecka.
Sir Robert och han hade varit
vänner sedan sina Cambridgedagar, då
den förre hade tagit hvarje pris, som
låg inom möjligheten, medan han själf
försökt kräla sig igenom sin
universitetskurs. Han påminde sig med
bittert missnöje, huru många inbjudningar
ned till Oak Court han på ett och
annat sätt icke brytt sig om att
mottaga. Han kunde ju ha känt denna flicka
långt förut 1 Och så hade han, kort
efter sina studentdagar, anfallits af
denna feber för äfventyr och ett fullt
fritt lif, hvilken är så vanlig bland
hvarje verklig engelsman, åtminstone
en gång i lifvet, vanligen under
ungdomen, och så hade han samlat sina
tillhörigheter och lämnat sitt välordnade
England för Hennes Majestäts
vidsträckta och pittoreska koloni i Amerika.
Alberta hade fallit honom väl i
smaken. Och från tid till tid hade äfven
till denna aflägsna vrå försports om
hans väns karriär, hans underbara
popularitet och briljanta arbeten.
Synbarligen hade Sir Robert rest igenom och
studerat sin drottnings koloniala
besittningar på de mest skilda håll och
skrifvit böcker därom, h vilka hade
ådragit sig uppmärksamheten af en
mängd gentlemän bakom tronen.
Somliga hade varit ordentliga
blomstermålningar öfver regeringen, andra
inne-höllo ett ungdomligt, modigt och friskt
uttryck af harm öfver uppenbar dålig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
