- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
529

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Indianskt trolleri. Fri öfversättning för Varia af Chicot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där alldeles naken, undantagandes
trikåerna och den stora medicinsäcken,
som hängde kring halsen. Det var
ett drömmande, men mäktigt ansikte,
gubben vände mot elden, hvilken nu
brann och knastrade lifligt.

Hastigt öppnade trollkarlen
medicinsäcken och drog ut därifrån ett
hop-viket stycke tyg af grå, smutsig färg.
Som det föll, mjukt och vidt, till
golf-vet, omslöt det helt och hållet medicin
Pipskaft, som draperade det, veck efter
veck, omkring sig. Så gick han med
en stolt blick omkring sig, snabbt,
ehuru med något stapplande steg,
emedan skynket hindrade stegen, direkt
in i den brinnande elden!

Ett slags skri af fasa un dslapp de
unga krigarne, och de drogo suckar
af häpnad. Trumman i hörnet
dundrade ohyggligt, och pojken upphof ett
gräsligt tjutande. Höfdingame kring
elden höjde en låg, sorglig sång, och
deras skräckslagna ansikten sågo
lik-bleka ut i skenet från elden.
Rundtomkring paraderade Målade Ormen sin
triumferande väg, cirklande in och
ut mellan eldskenet, det hvita partiet
och de unga »bockarne», och som han
ståtade med höglyftad fot och böjdt
knä, lofsjöng han trollkarlen Pipskaft
och hans ära.

Sargent vände sig åter till tolken.

»Hvad säger den där unge idioten,
Riel?»

Halfblodets ansikte hade mist sitt
gamla uttryck. Fruktan och tro visade
sig tydligt där nu, och han såg ut som
en fullblodsindian.

»Han säger, att trollkarl Pipskaft är
en stor medicinman; att då han var
ung hans moder doppade honom i
blodet af en hvit buffel, och nu är
han stor och mäktig; och att åskans
gud gifvit honom denna dräkt, så att
blixten icke kan skada honom eller
elden bränna honom. Målade Ormen
säger, att kanske hvit man nu skall tro.»

Leroy, indianagenten, rörde
vörd-nadsfuilt vid Campbells arm.

>Jag har hört talas om denna dräkt
nu i fem år, sir Robert — allt se’n
jag kom hit — och jag har aldrig
sett den förr eller gissat hvad den var.
Jag tviflar på, att ett dussin andra
indianer utom dessa någonsin sett den.
Det lustiga i saken är, att den gamle
göken är fullkomligt allvarsam. Han
tviflar icke på, att den är fullkomligt
helig och magisk och allt det där han
utger den för. Det är häri som
indianerna äro så konstiga. De kunna
slå en skotte på fingrarna i slughet
beträffande många saker, men falla
ihop på någonting sådant som detta.
Om ni skulle säga dem, att det vore
asbest *), skulle de inte bli en smula
slugare, utan tro, att det vore någon
slags trolldom eller annat i alla fall.»

Sir Robert såg tankfull ut.

»Asbest, naturligtvis 1 Antagligen
amianten, som är funnen i stora
kvantiteter i östra Canada, i Pyrenéerna,
Uralbergen, New South Wales och
Sibirien. Det är den bästa af alla
asbester, och naturligtvis kunde en bit
tyg, äfven däraf, ha lätt funnit sin väg
hit. Mycket intressant.»

Miss Campbell hade lyssnat till sin
broder. »Ah, det är asbest bara 1 Det
gamla knepet! Han rent af gjorde
mig rädd först. Jag trodde verkligen
vi hade stött på något öfvernaturligt
till sist. Huru nedslående!»

Hon skrattade gladt emot Sargent,
och så såg hon sig litet trött omkring,
ty hon hade åkt tjugo mil till
indian-lägret och måste åka tio mil till för
att komma till reservationen, där de
skulle stanna öfver natten, och hon
kände sig trött och en smula
söm-nig. *

Och så, när Målade Ormen och de

•) Asbest kommer af grekiska ordet
asbestas, som betyder oförstörbar. Amiant
(grek. amiantos = obefläckad) kallas
mycket fintrådiga, oftast förvittrade
artförändringar af stråisten och andra mineralier. Den
bildar hvita massor af fina, böjliga,
silkes-glänsande trådar, hvilka kunna väfvas till
dukar, som ej förstöras i eld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free