Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Indianskt trolleri. Fri öfversättning för Varia af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppskrämda höfdingarne och unga
kri-garne lyfte sina bedårade ögon från
Pipskaft, som helt lugnt stod midt i
lågorna, blott slående dem tillbaka
då och då från sitt oskyddade hufvud,
sågo de, i stället för den fruktan
Målade Ormen hade förutspått, endast
nöje, likgiltighet och lugn observation
i de hvitas ansikten.
Vid denna syn sprang Målade
Ormen fram, som hade han blifvit slagen
af ett spö, och gick upp och ned, mer
ilsken än någonsin. Man kunde se
fradga på hans läppar. Han insåg,
att faderns vanheder skulle återfalla
på honom själf, och att, om hans
löften ej höllos, det skulle gå illa för
honom i stammen.
Plötsligt gick gubben Pipskaft ut ur
elden, kastande af trollklädet, som
nu hade blifvit alldeles hvitt och rent
och stod nu oskadd framför sitt
förvånade och skräckslagna folk. Stora
bäckar svett runno på hans ångande
kropp, och hans ansikte var blekt och
rynkigt. Med en kraftig ansträngning
släpade han sig rundt elden och sjönk
så ned, andande hårdt, på marken.
Han var en gammal man, och hettan
och den nervösa spänningen hade
tagit på honom.
Det hade uppstått ett lågt, fruktande
mummel biand de äldre höfdingarne
på tältgolfvet, och de unga krigarne
bakom dem trängde från sida till sida
i sin upphetsning med en rytmisk rörelse
och gestikulation, likt kören i en opera.
Sargent observerade miss Campbell.
»Huru tycker ni om det?» frågade
han.
Den unga flickan log häftigt, visande
sina hvita, jämfla tänder, som glänste
i eldskenet.
»Ah, ganska mycket», sade hon.
»Naturligtvis hade det varit mera
gripande, om mr Pipskafts plagg
verkligen hade varit en magisk dräkt i
stället för en af asbest. Men man ska
inte begära för mycket. Men jag
tycker rent af inte om den våldsamme,
unge ormmannen. Han har ådragit
mig hufvudvärk.» Hon log igen mot
Sargent.
Som hon gjorde så, steg trollkarlen
Pipskaft upp från sin plats nära elden
och, fattande tag i burken, höll han
den högt öfver hufvudet, så att alla
kunde se den. En t ann, grön stjälk
och löf syntes vaggande öfver den
mörka mullen.
»Huj!» ropade en höfding, hvars
huf-vudbonad af örnfjädrar sjönk ned till
marken som han sprang upp. De
andra krigarne sutto raka och kalla
gapande som hypnotiserade på Pipskaft,
som höjde sig öfver dem. Som de
tittade, började en liten knopp, likt
spetsen af en låga, som hade stuckit
fram tätt vid stjälken, att utveckla sig.
De tunna, karmosinröda kronbladen
utvecklade sig långsamt som mot sin
vilja och syntes falla trötta och
mekaniskt från den lilla hopen af ståndare
i midten.
En skälfning for genom de unga
krigame, och pojken med hvisselpipan
eldade på med oljud, som domnade
och dogo bort likt skrämda ekon.
Miss Campbell hade lutat sig framåt,
betraktande den exotiska lilla blomman,
som hade grott och växt och blommat
framför hennes ögon. Det var mycket
vackert, och hon var så uppmärksam
därpå, att hon alldeles icke
observerade indianernes tystnad och djupa
rörelse.
»Det där är ett mycket trefligt
konststycke, Bob. Minns du inte,
hurulif-vad jag blef af det första gången jag
såg det utfördt i Nagasaki?»
Miss Campbeils röst var mild och
klar med en särskild god ledarefor
måga. Under1 tystnaden i tältet hördes
hvarje ord så distinkt som ett
pistolskott. Hon sträckte sig bakåt och
skrattade gladt och belåtet vid detta
minne. »Huru i all världen kan ni
tro, att dessa indianer ha fått tag i
någon af de där japanska blommoma’:>
Hon såg åt indianagenten efter ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
